Vad är ett erbjudande om dom och kan det verkligen sänka kostnaden för eller förkorta tvisten?
11 januari 2017
Tvister om försäkringstäckning är idag ofta tidskrävande och dyra. Många ärenden innehåller krav på skadestånd för ”ond tro” och i vissa ärenden begärs straffskadestånd. För att stödja sina påståenden begär processparterna vanligen ett stort antal dokument och vittnesmål. Följaktligen kan det också bli dyrt att driva sådana ärenden.
En potentiell metod för att bekämpa dessa stigande kostnader och risker är ett verktyg för kostnadsförskjutning som kallas ”offer of judgment” (”OJ”) (a/k/a ”proposal for settlement” (”PFS”) i Florida). Vanligtvis sker ett OJ när en svarande ”erbjuder” käranden att få en dom mot sig, men bara för ett visst belopp. Om käranden avböjer och får en dom som är mindre fördelaktig än erbjudandet måste han betala svarandens kostnader och eventuellt sina advokatarvoden. Kort sagt, ett OJ kan få den som erbjuds att fundera länge och väl på om han eller hon ska fortsätta med målet. Eftersom olika stater har olika lagar om en OJ kan det vara (eller inte vara) värt att göra (eller acceptera) en sådan. I det här blogginlägget diskuteras kortfattat erbjudanden om dom i Florida, Georgia, North Carolina och South Carolina samt de överväganden som en part måste göra innan han eller hon utfärdar eller accepterar ett sådant erbjudande.
FLORIDA
I Florida är förlikningsförslag komplicerade. Bland annat finns det strikta tidsfrister (t.ex. 30 dagar för att acceptera eller förkasta ett förslag till förlikning), strikta krav (t.ex. kan ett förslag till förlikning endast göras om den ”sanna gottgörelsen” som begärs är ett skadestånd i pengar), och förslag till förlikning tolkas noggrant (t.ex. måste en part följa både Florida Statute § 768.79 och Fla. R. Civ. P. 1.442 när man gör eller accepterar en PFS).
Det finns dock fördelar. Till exempel, medan Florida Statute § 627.428 tillåter en försäkrad som får en dom mot sitt försäkringsbolag att återfå sina advokatarvoden från det försäkringsbolaget, tillåter Floridas lag en framgångsrik försäkringsgivare att återfå sina advokatarvoden, beroende på graden av hans ”framgång”. För att förklara detta skapade Floridas högsta domstol följande tabell i Nichols v. State Farm Mut. Auto. Ins. Co, 932 So. 2d 1067 (Fla. 2008):
Som diskuteras nedan tillåter Georgia att en ”framgångsrik” försäkringsgivare får tillbaka sina advokatarvoden, men endast med vissa anspråk, medan North Carolina och South Carolina inte tillåter att en ”framgångsrik” försäkringsgivare får tillbaka sina arvoden alls.
GEORGIA OCH O.C.G.A § 9-11-68
Georgia har, i likhet med Florida, en komplicerad uppsättning krav som en OJ-profil måste följa. Dessa krav omfattar bland annat att särskilt hänvisa till OJ Statute, O.C.G.A. § 9-11-68, att bifoga ett intyg om delgivning med OJ och att iaktta vissa tidsgränser. Det som kanske mest liknar Florida, men till skillnad från North Carolina och South Carolina, är att Georgia tillåter ersättning för advokatarvoden, men endast i fall som rör skadeståndsanspråk.
I likhet med Florida tillämpar Georgia en glidande skala för framgångsrika svaranden. Om till exempel en svarande utfärdar ett erbjudande som käranden avvisar kan den vinnande svaranden ta ut advokatarvoden och kostnader som uppstått från och med dagen för avvisandet till och med domen, om den slutliga domen är mindre än 75 procent av erbjudandet. På samma sätt, om käranden gör ett erbjudande som svaranden avvisar, kan en vinnande kärande få ut advokatarvoden och kostnader, men endast om den slutliga domen är större än 125 % av erbjudandet.
NORTH CAROLINA OCH SOUTH CAROLINA
Offers of Judgment i North och South Carolina regleras av respektive delstats civilprocessregel 68. Även om varje delstats regel innehåller olika förfarandekrav – t.ex. att South Carolina endast tillåter svaranden att utfärda en OJ – tillåter båda delstaterna OJ:s i alla civilrättsliga mål, och båda tillåter endast att kostnader (t.ex. vittneskostnader, avgifter för stämningsansökningar och utskrifter av vittnesförhör) återkrävs. Eftersom ingen av staterna tillåter att advokatarvoden återkrävs är OJ:s i North och South Carolina mycket mindre användbara för att underlätta förlikning än de är i Georgia och Florida.
KONKLUSION
Det är uppenbart att det finns ett antal överväganden som en tvistande part måste ta ställning till innan han eller hon utfärdar (eller godtar) en OJ eller en PFS. Följande är tre som bör ägnas särskild uppmärksamhet:
- Förstå de förgreningar som är involverade, inklusive vad som är återvinningsbart och vad som inte är återvinningsbart.
Eftersom olika stater tillåter återvinning av olika utgifter är det absolut nödvändigt att förstå vad som är återvinningsbart och vad som inte är återvinningsbart. - Utforma ett tydligt och lägligt erbjudande (eller godkännande).
Det sista en tvistande vill är att ha fattat rätt beslut genom att göra, acceptera eller förkasta ett erbjudande, bara för att senare få reda på att en dålig utformning eller timing har gjort det verkningslöst. - Håll dig i minnet att acceptans i de flesta fall är en dom.
Och även om en förlikning kan begränsa dyra tvister eller göra det möjligt att få ersättning för advokatarvoden, är en accepterad OJ/PFS en dom. Detta kan vara synnerligen betydelsefullt när det handlar om utomobligatoriska fordringar.
Enligt slutändan kan en OJ/PFS faktiskt förkorta längden på eller minska kostnaderna för en rättstvist. Det är dock först efter noggrant övervägande av alla konsekvenser som är involverade som en part bör fatta ett sådant beslut.