Vad är psykometri?

Psychometric Societys slogan lyder: ”Society is devoted to the advancement of quantitative measurement practices in psychology, education and the social sciences”. Detta är en mycket allmän beskrivning av psykometri, men vi betonar ordet kvantitativ i föregående mening. Vissa människor har en mer klinisk syn på psykometri och betonar administrationen och tillämpningen av psykologiska skalor. Men administration av skalor är inte en särskild betoning i detta samhälle.

Som ett sätt att belysa våra definitioner och perspektiv på termen psykometri har några psykometriker med olika forskningsinriktningar gett definitioner nedan. Dessa definitioner är inte på något sätt officiella utan visar snarare på de individuella skillnaderna i hur psykometriker tänker om sitt yrke.

Henk Kelderman (Leiden University, VU Amsterdam)

Mätning och kvantifiering är allestädes närvarande i det moderna samhället. I den tidiga moderniteten gav den vetenskapliga revolutionen en fast vetenskaplig grund för fysiska mått som temperatur, tryck och så vidare. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet ägde en liknande revolution rum inom psykologin med mätning av intelligens och personlighet. En avgörande roll spelades av psykometri, som ursprungligen definierades som ”konsten att införa mätning och antal på sinnesoperationer” (Galton, 1879, s. 149). Sedan 1936 har Psychometric Society legat i framkant när det gäller utvecklingen av formella teorier och metoder för att undersöka om psykologiska mätningar är lämpliga och tillförlitliga. Eftersom mätningar inom psykologin ofta görs med hjälp av tester och frågeformulär är de ganska oprecisa och utsatta för fel. Följaktligen spelar statistiken en viktig roll inom psykometri. Medlemmar av sällskapet har till exempel ägnat mycket uppmärksamhet åt att utveckla statistiska metoder för bedömning av bullriga mätningar vars resultat betraktas som indikatorer på egenskaper av intresse som inte kan observeras direkt.

I dag omfattar psykometri praktiskt taget alla statistiska metoder som är användbara för beteende- och samhällsvetenskaperna, inklusive hantering av saknade uppgifter, kombinationen av förhandsinformation med uppmätta uppgifter, mätningar som erhållits genom särskilda experiment, visualisering av statistiska resultat, mätningar som garanterar personlig integritet, och så vidare. Psykometriska modeller och metoder har nu ett brett tillämpningsområde inom olika discipliner som utbildning, industri- och organisationspsykologi, beteendegenetik, neuropsykologi, klinisk psykologi, medicin och till och med kemi.

I framtiden kommer vi att ha fler personuppgifter än någonsin tidigare tack vare förbättrad instrumentering, som hjärnscanning och sekvensering av arvsmassan, samt tillväxten av internet och datorkraft. Datainsamlingen överträffar nu vår förmåga att skörda och tolka dess komplexitet. Man räknar med att hela ekonomier kommer att växa kring analysen av data, både kommersiellt och vetenskapligt. Vikten av innovationer inom mätning och statistik och sätt att på ett meningsfullt sätt sammanfatta och visualisera data förväntas öka i takt med detta. Psychometric Society är inställd på att vara en viktig aktör när det gäller att tillhandahålla dessa innovationer.

Galton, F. (1879). Psykometriska experiment. Brain: A Journal of Neurology, 11, 149-162.

Peter Molenaar (Pennsylvania State University)

Psykometri är en approximation av latenta psykologiska processer med hjälp av stokastisk analys på både individ- och befolkningsnivå.

Denny Borsboom (Amsterdams universitet)

Psykometri är en vetenskaplig disciplin som ägnar sig åt konstruktionen av bedömningsverktyg, mätinstrument och formaliserade modeller som kan tjäna till att koppla ihop observerbara fenomen (t.ex, svar på frågor i ett IQ-test) till teoretiska attribut (t.ex. intelligens). Teoretiska konstruktioner har t.ex. definierats som områden av observerbara beteenden som svaren på frågorna utgör ett urval (generaliserbarhetsteori), som psykologiska attribut som fungerar som gemensamma orsaker till svaren på frågorna (teori om latenta variabler), som förväntade värden för ett testresultat (klassisk testteori), som avbildningar av observerbara relationer till ett numeriskt system (skalningsteori) och som system av ömsesidigt förstärkande faktorer (nätverksteori). Sådana modeller innebär konceptuella, innehållsmässiga och statistiska problem som psykometriker försöker analysera och lösa. Eftersom många av de frågor som psykometrikerna studerar överskrider disciplinära gränser och rör allmänna frågor om mätning och dataanalys, är disciplinens gränser luddiga; psykometri är särskilt nära sammanflätad med metodik och statistik. Psykometriska tekniker används i stor utsträckning inom alla vetenskaper och har funnit tillämpningar inom utbildningstestning, beteendegenetik, sociologi, statsvetenskap och neurovetenskap.

David Thissen (University of North Carolina at Chapel Hill)

Användningen av adjektivet ”psykometrisk” i betydelsen av Psychometric Societys namn går åtminstone tillbaka till Francis Galtons (1879) uppsats i Brain med titeln ”Psychometric Experiments”; inledningen av den artikeln lyder: ”Psychometry, it is hardly necessary to say, means the art of imposing measurement and number upon operations of the mind …”. Galtons ”experiment” var i huvudsak introspektiva, men han behandlade deras resultat ”statistiskt” (vilket innebär att han rapporterade antal; det var trots allt 1879!). Orden ”psykometrisk” som adjektiv och ”psykometri” som substantiv med hänvisning till studieområdet blev allt vanligare i takt med att psykologin utvecklades, och fick en framträdande ställning som namnet på underdisciplinen i och med grundandet av Psychometric Society 1935 och publiceringen av Guilfords (1936) Psykometriska metoder.

Guilfords (1936) Psychometric Methods täckte en mängd olika ämnen, från psykofysiska metoder och psykologisk skalning via korrelation och regression till förfaranden för analys av data från mentala tester och faktoranalys. I förordet skrev Guilford (1936, s. xi): ”Namnet ”psykometriska metoder”, som alltför länge begränsats till kliniska tester och liknande, är säkert tillräckligt brett för att på lämpligt sätt omfatta alla de ämnen som nyss nämnts”. Psychometric Societys tidskrift, kallad Psychometrika, som stavas med ett k (förmodligen med en blinkning till Galton och Pearsons Biometrika med samma namn), började publiceras i samband med att samfundet grundades; den innehöll artiklar om alla de ämnen som tas upp i Guilfords bok. Under större delen av 1900-talet definierades psykometri väl genom den underrubrik som fanns under titeln på Psychometrika från dess start 1936 till en omslagsändring 1984, ”en tidskrift som ägnar sig åt utvecklingen av psykologin som en kvantitativ rationell vetenskap.”

De som sysslade med psykometrisk vetenskap kallades för psykometriker, men den termen användes också för att hänvisa till yrkesutövare som administrerade psykologiska tester i pedagogisk och klinisk praxis. Runt 1980 började psykometriska utbildningsprogram för doktorander att ändra sina namn för att undvika förvirring med den alternativa betydelsen och för att vara mer inkluderande för en ständigt ökande räckvidd. År 1984 gjordes omslaget till Psychometrika om, och för första gången lades Thurstones handritade omslagskonst åt sidan; den gamla hederliga titeln behölls, men underrubriken ändrades till ”en tidskrift för kvantitativ psykologi”. Fältet kallas nu oftast för ”kvantitativ psykologi”, men dess flaggskeppstidskrift förblir Psychometrika. Jones och Thissen (2007; se nedan) sammanfattar underdisciplinens historia i inledningskapitlet i en relativt ny bok med den märkliga titeln Psychometrics.

Galton, F. (1879). Psykometriska experiment. Brain: A Journal of Neurology, 11, 149-162.
Guilford, J.P. (1936). Psychometric Methods. New York, NY: McGraw-Hill Book Company.

Videor och vidare läsning

Videoföreläsningar finns här.
Mer information om psykometriens definition, historia och framtid finns i följande artiklar:

Jones, L. V., & Thissen, D. (2007). En historia och översikt över psykometri. I C.R. Rao och S. Sinharay (red.). Handbook of Statistics, 26: Psychometrics (pp.1-27). Amsterdan: North Holland.
En gratis version av detta kapitel kan erhållas här.

Stout, W. (2002). Psychometrics: From practice to theory and back. Psychometrika, 67(4), 485-518. En gratis version av denna artikel kan erhållas här.

Groenen, P. J., & Andries van der Ark, L. (2006). Visioner av 70 år av psykometri: det förflutna, nuet och framtiden. Statistica Neerlandica, 60(2), 135-144.

Borsboom, D. (2006). Psykometrikerna attackerade. Psychometrika,71(3), 425-440.