Vad är rådgivning?
Många människor kommer någon gång i livet att hamna i rollen som rådgivare utan att ha någon egentlig förståelse för begreppet rådgivning eller vad den professionella rådgivarens roll innebär.
Det är stor skillnad mellan en professionell rådgivare och en person som använder sig av vissa rådgivarkunskaper som en del av sin roll, till exempel som en vän eller kollega. En professionell rådgivare är en högutbildad person som kan använda olika typer av rådgivningsmetoder med sina klienter.
Denna sida definierar och introducerar begreppet rådgivning och en rådgivares roll samt de färdigheter som krävs.
”Rådgivning” kan vara ett förvirrande begrepp.
Det har ofta olika betydelser för olika personer.
The Concise Oxford Dictionary (9:e upplagan) ger minst två definitioner av rådgivning, som verkar vara motstridiga, vilket bidrar till potentiell förvirring:
”ge råd till (en person) om sociala eller personliga problem, särskilt professionellt.”
och
”processen att hjälpa och vägleda klienter, särskilt av en utbildad person på professionell basis, för att lösa särskilt personliga, sociala eller psykologiska problem och svårigheter.”
Som en enklare definition definierar Storbritanniens NHS-webbplats rådgivning som:
”En samtalsterapi som innebär att en utbildad terapeut lyssnar på dig och hjälper dig att hitta sätt att hantera känslomässiga problem.”
Det finns därför ett antal aspekter av rådgivning. Det är till exempel viktigt att rådgivaren är utbildad. Det är också viktigt att processen handlar om att hjälpa dig att hitta sätt att hantera dina problem, snarare än att ge råd eller tala om för dig vad du ska göra.
Det finns ett antal saker som man är allmänt överens om att rådgivning är, och ett antal andra som den inte är.
Rådgivning är:
-
Den process som sker när en klient och en rådgivare avsätter tid för att utforska svårigheter som kan omfatta klientens stressiga eller känslomässiga känslor.
-
Att hjälpa klienten att se saker och ting klarare, eventuellt från en annan synvinkel. Detta kan göra det möjligt för klienten att fokusera på känslor, upplevelser eller beteende, med målet att underlätta en positiv förändring.
-
En förtroendefull relation. Konfidentialitet är av största vikt för en framgångsrik rådgivning. Professionella rådgivare brukar förklara sin policy för konfidentialitet. They may, however, be required by law to disclose information if they believe that there is a risk to life.
Counselling is not:
- Giving advice.
- Being judgemental.
- Attempting to sort out the problems of the client.
- Expecting or encouraging a client to behave as the counsellor would behave if confronted with a similar problem in their own life.
- Getting emotionally involved with the client.
- Looking at a client’s problems from your own perspective, based on your own value system.
Counselling and Psychotherapy
’Psychotherapy’ and ’counselling’ are very similar, but not exactly the same. Båda beskriver en process där man hjälper någon att komma till rätta med och arbeta fram lösningar på sina problem.
De skiljer sig dock åt när det gäller det tillvägagångssätt som används och den underliggande modellen och tankesättet.
-
Rådgivning är ett hjälpande tillvägagångssätt som lyfter fram klientens känslomässiga och intellektuella upplevelse: hur klienten känner sig och vad han/hon tänker om det problem som han/hon har sökt hjälp för.
-
Psykoterapi däremot bygger på det psykodynamiska förhållningssättet – det uppmuntrar klienten att gå tillbaka till sina tidigare erfarenheter och utforska hur dessa erfarenheter påverkar deras nuvarande ”problem”.
En psykoterapeut hjälper därför klienten att bli medveten om upplevelser som de tidigare inte var medvetna om. Rådgivare är dock mindre intresserade av klientens tidigare erfarenheter och är i allmänhet utbildade i ett humanistiskt förhållningssätt och använder tekniker från klientcentrerad terapi.
Se vår sida: Rådgivningsmetoder för mer information om olika metoder för rådgivning, bland annat psykodynamisk, humanistisk och beteendevetenskaplig.
Rådgivarens roll
Först och främst måste rådgivare vara medvetna om att ingen människa är den andra lik.
Ingen människa förstår samma språk på samma sätt, utan förståelsen kommer alltid att vara kopplad till den egna personliga upplevelsen av världen. Rådgivarens roll är därför att hjälpa klienten att utveckla sin egen förståelse av sin situation.
De gör det möjligt för klienten att utforska aspekter av sitt liv och sina känslor genom att prata öppet och fritt. Ett sådant samtal är sällan möjligt med familj eller vänner, som sannolikt är känslomässigt involverade och har åsikter och fördomar som kan påverka diskussionen. Att tala med en rådgivare ger klienterna möjlighet att uttrycka svåra känslor som ilska, förbittring, skuld och rädsla i en konfidentiell miljö.
Rådgivaren kan uppmuntra klienten att undersöka delar av sitt liv som han eller hon kanske har tyckt var svåra eller omöjliga att konfrontera tidigare. Man kan utforska erfarenheter från den tidiga barndomen för att kasta ljus över varför en person reagerar eller reagerar på vissa sätt i vissa situationer. Detta följs ofta av överväganden om hur klienten kan ändra sådana beteenden.
En bra rådgivning bör minska klientens förvirring och göra det möjligt för honom eller henne att fatta effektiva beslut som leder till positiva förändringar i hans eller hennes attityd och/eller beteende. Det yttersta målet med rådgivning är att göra det möjligt för klienten att göra sina egna val, fatta sina egna beslut och agera utifrån dem.
Rådgivningsfärdigheter
Det finns ett antal färdigheter som krävs av rådgivare. Den kanske viktigaste är god kommunikationsförmåga.
Rådgivare måste särskilt kunna lyssna effektivt och ge klienten sin fulla uppmärksamhet. De måste vara medvetna om kroppsspråk och annan icke-verbal kommunikation. Klienterna kommunicerar ofta mycket mer icke-verbalt än verbalt, så detta är ett viktigt område för färdigheter.
Frågor är en viktig färdighet för rådgivare, precis som inom coaching. Rådgivare använder frågor både för att förbättra sin förståelse (som en form av förtydligande) och som ett aktivt sätt att hjälpa till att exponera klientens känslor och känslor. De använder också reflektion för att visa att de har hört klienten och för att bekräfta klientens känslor och ord.
Rådgivare måste också kunna bygga upp en viss relation till klienten, men inte i en sådan utsträckning att de kan bli känslomässigt involverade.
De måste också vara empatiska. Det innebär att de är medvetna om klientens känslor och känslor. Empati går längre än att vara sympatisk (vilket i princip innebär att tycka synd om någon), eftersom roten till ordet betyder ”känna med”. Empati innebär därför att rådgivaren förstår hur klienten känner och därför kan ställa lämpliga frågor och leda klienten till positiva slutsatser. Empatiens natur är rotad i att hjälpa andra, och särskilt i att ge dem möjlighet att hjälpa sig själva, så detta är ett viktigt färdighetsområde för rådgivare.
Se vår sida: Vad är empati? för mer information.
En sista tanke
Likt coaching har rådgivning sina rötter i principen att individer kan hjälpa sig själva, förutsatt att de får rätt sorts stöd.
En rådgivare är inte där för att tala om för sina klienter vad de ska göra eller hur de ska göra det, utan för att hjälpa dem att själva ta reda på vad de ska göra och vilket tillvägagångssätt som är bäst. Det är därför mycket individuellt och personcentrerat, och de som ger rådgivning måste framför allt komma ihåg det.