Vad är skillnaden mellan adenomyos och endometrios?

Båda tillstånden kan orsaka smärta i bäckenet, men det finns några viktiga skillnader.

Anna Almendrala

Uppdaterad 04 mars 2019

När en kvinna upplever smärtsamma perioder, kraftiga blödningar och kronisk smärta i bäckenregionen kan denna symtomkonstellation tyda på endometrios, ett tillstånd där endometrialvävnad sprider sig och implanterar sig utanför livmodern. Under varje menstruationsperiod kan denna felplacerade endometrievävnad släppa ut blod i bäckenregionen och bortom den, vilket gör att cystor, ärrvävnad och vidhäftningar bildas med tiden.

Men om endometrievävnaden gräver sig djupt in i livmodermuskeln, och inte utanför livmodern, är diagnosen i själva verket adenomyos, ett tillstånd som är besläktat med endometrios men som har några viktiga skillnader.

I endometrios flyr endometrievävnaden från livmodern och kan implantera sig på ytan av urinblåsan, tarmarna eller andra organ i hela kroppen. Vid adenomyos trycks endometrievävnaden in i livmoderns myometriummuskel, som ligger mellan de inre och yttre lagren av livmoderorganet. När den väl är inbäddad i muskeln, avskiljs denna endometrievävnad när resten av endometriet avskiljs under en menstruation, vilket orsakar extra blödning, smärta och kramper.

RELATERAT: När jag berättade för min läkare att jag trodde att jag hade endometrios sa han: ”Sluta utöva Google-medicin”

Adenomyos vs. endometrios symtom

Båda sjukdomarna kan orsaka smärta, säger Sanjay Agarwal, MD, chef för Center for Endometriosis Research and Treatment vid University of California, San Diego, till Health. Men kvinnor med adenomyos tenderar i allmänhet att ha smärta i samband med menstruation, medan kvinnor med endometrios även kan känna smärta i samband med tarmrörelser och vid andra tillfällen i cykeln.

”Med adenomyos är den största påverkan på livskvaliteten en smärtsam menstruation”, säger dr Agarwal. ”Kanske beror detta på att endometrios går längre bort.”

Dessa två tillstånd orsakar dock inte symtom hos alla. Det uppskattas att ungefär en tredjedel av kvinnorna med adenomyos inte upplever några symtom alls. Och när det gäller asymtomatisk endometrios uppskattas det att så många som 43 procent av de kvinnor som slutar med att genomgå sterilisering av andra skäl också visar tecken på mild endometrios och var helt omedvetna om det.

RELATERAT: Medan fler läkare börjar behandla endometrios baserat på symtom som smärta i bäckenet och smärtsamma menstruationer, görs den mest definitiva diagnosen under en operation som kallas laparoskopi, vilket innebär att läkare för in ett tunt rör med ett ljus och en kamera i ett litet snitt i buken. Med röret kan de se endometriella lesioner, cystor och vidhäftningar som utgör endometrios.

Diagnostisering av adenomyos är mycket mindre invasiv. Med hjälp av magnetisk resonanstomografi kan läkarna se om myometriet är tjockare än normalt – ett tecken på tillståndet. MRT och transvaginalt ultraljud kan också hjälpa läkare att identifiera cystor i livmoderns väggar samt myometrium med en onormal konsistens. Om tillväxterna är begränsade till bara några få cystor klassificeras adenomyos som fokal, medan onormal myometrium i hela livmodern kallas diffus adenomyos.

RELATERAT: Det finns 4 stadier av endometrios. Här är vad var och en betyder

Infertilitet vid adenomyos och endometrios

Båda tillstånden kan också öka risken för nedsatt fertilitet, eller oförmåga att antingen bli gravid eller att bära ut en graviditet till termin.

När det gäller adenomyos specifikt kan embryon ha svårt att implantera sig i den förstorade och ”hårda” livmodern. Graviditetsförluster är också vanligare. En studie visade att kvinnor med adenomyos som genomgick in vitro-befruktning hade dubbelt så många missfall jämfört med kvinnor med både adenomyos och endometrios.

Adenomyos innebär också att kvinnor och deras barn löper en högre risk för för tidig födsel och för tidig ruptur av fostersäcken, samt intrauterin tillväxtreduktion, graviditetsrelaterat högt blodtryck och infektioner i livmodern.

Om IVF inte fungerar kan läkare föreslå ett läkemedelsprotokoll som kallas gonadotropinfrisättande hormonagonist, som undertrycker produktionen av reproduktionshormoner som progesteron och östrogen för att minska storleken på livmoderutväxterna. Läkare kan också försöka genomföra en operation för att avlägsna tillväxterna, som kallas adenomyom, och rekonstruera livmodern. Dessa två alternativa behandlingar har visat sig öka chanserna till spontan graviditet hos kvinnor med adenomyos, medan läkemedelsprotokollet också kan bidra till att göra IVF mer framgångsrikt.

Avhängigt av tillståndets storlek och utbredning kan det dock sluta med att kvinnor med omfattande adenomyos kan komma att behöva en surrogatmamma för att bära ut sin graviditet, säger dr Agarwal.

RELATERAT: Vad man ska göra om man tror att man har endometrios

Adenomyos vs. endometriosbehandling

Behandlingsalternativen för båda tillstånden är likartade och eskalerar i intensitet från p-piller för att undertrycka frisättningen av reproduktionshormoner till kirurgi för att avlägsna endometriecystor, ärrvävnad eller implantat, adenomyom, eller till och med hela livmodern.

Inom dessa två ändar av spektrumet kan kvinnor prova andra hormonella läkemedel för att driva ner produktionen av östrogen, ett hormon som förvärrar både adenomyos och endometrios. Dessa läkemedel, som ges genom injektioner, hormonella spiraler eller piller, har visat sig minska menstruationskramper, smärta vid sex och kronisk bäckensmärta vid båda tillstånden.

För att få våra bästa artiklar levererade till din inkorg kan du anmäla dig till nyhetsbrevet Hälsa

Alla ämnen inom endometrios

Gratis medlemskap

Få näringsvägledning, välbefinnanderåd och hälsosam inspiration direkt till din inkorg från Hälsa

.