Vad är skillnaden mellan Warfarin och Plavix?
2 september 2008
Fråga: Vad är skillnaden mellan Warfarin och Plavix?
Svar från hogwasher
Svar: Både Warfarin (märkesnamn – och Plavix (generiskt – klopidogrelbisulfat) betraktas som blodförtunnande medel, men de är mycket olika läkemedel med olika verkan.
Warfarin fungerar genom att motverka K-vitamin i blodplasman. K-vitamin är centralt i de koagulationsvägar som ansvarar för blodets koagulering, och med mindre aktivitet av K-vitamin tar blodet längre tid på sig att koagulera.
För lite, såväl som för mycket warfarin kan vara farligt. Om man tar en dos som är ineffektiv förhindras inte koagelbildningen på ett adekvat sätt och det problem man försöker behandla eller förebygga kan mycket väl uppstå. Om man tar för mycket warfarin ökar risken för blödningar, särskilt i mag-tarmkanalen och, hos äldre, i hjärnan.
Personer som tar detta läkemedel måste få sitt blod övervakat för att mäta den tid det tar att koagulera, vilket kan leda till frekventa justeringar av dosen. Användningen av warfarin betraktas som ”fullständig antikoagulation” och upplevs som mer effektiv (en högre nivå) än andra orala blodförtunnande läkemedel.
Plavix är ett läkemedel som kallas trombocythämmande läkemedel. Detta läkemedel verkar på blodplättarna i blodet genom att göra dem mindre ”klibbiga”. När blodproppar bildas fastnar blodplättarna vid varandra som en del av koaguleringsprocessen. Andra läkemedel i denna läkemedelsklass är aspirin, persantin och aggrenox. Till skillnad från warfarin är det inte nödvändigt att övervaka blodnivåer eller aktivitet.
Olika situationer kräver olika nivåer (och typer) av antikoagulation. Varje fall har sina särskilda omständigheter som påverkar läkarens val, och i vissa fall kombineras läkemedel för att ge optimal terapeutisk nytta.
Du bör veta
Svaren på din fråga är avsedda att ge allmän hälsoinformation men ska inte ersätta medicinsk rådgivning som du får av en läkare. Inga svar ska ses som en diagnos eller rekommenderad behandling för ett tillstånd.
Svarat av: Martin Cane, M.D.