Vad du behöver veta om kollapsande luftstrupar hos hundar

Luftstrupen är ett ganska styvt rör (även kallat luftröret) som sträcker sig från hundens nacke till bröstet och för in luft till lungorna.

Strukturen består av broskringar, som kan bli svaga och missformade med tiden, vilket orsakar olika grader av luftrörsobstruktion. Detta ärftliga tillstånd hos hundar kallas trakealkollaps och drabbar oftast leksaksraser som pudlar, yorkshire terrier och pomeranianer.

Här är en titt på hur tillståndet diagnostiseras – och vad veterinärer gör för att behandla det.

Vilka är symptomen på trakealkollaps?

Även om tillståndet är ärftligt visar många hundar inte tecken på trakealkollaps förrän i medelåldern.

Affekterade hundar har en karakteristisk ”tutande” eller ”sälskällande” hosta som förvärras när de är aktiva eller upphetsade.

Svårt drabbade hundar kan få långa hostattacker, vilket kan leda till andnöd och eventuellt till och med till döden, eftersom okontrollerade hostattacker ofta orsakar ödem och svullnad i luftstrupen. Om du kan hålla hostan kontrollerad – även hos svårt drabbade hundar – kommer många av dessa hundar inte att uppleva livshotande episoder.

Hur diagnostiseras tillståndet?

Trakealkollaps misstänks ofta hos hundar av leksaksraser som uppvisar en avslöjande hosta, men det krävs tester för att ställa en definitiv diagnos.

Röntgen av bröstkorgen används för att avgöra om kollapsen är lokaliserad i halsens (cervikala) del av luftstrupen eller i luftrörets bröstkorgsområde (intra-thorakalt). Även om röntgen är ett rimligt första test kan de underdiagnostisera tillståndets frekvens och svårighetsgrad, så ytterligare tester krävs ofta.

Fluoroskopi, som liknar en ”rörlig röntgenbild”, kan vara till hjälp för att ställa en diagnos hos hundar som har typiska symtom, men som inte uppvisar uppenbara röntgenspråk på en luftrörskollaps.

Bronkoskopi innebär att man placerar en kikare direkt i luftstrupen under bedövning. Förfarandet ger en direkt visuell undersökning, vilket gör det till ett utmärkt sätt att avgöra hur allvarlig trakealkollapsen är, samt om det finns andra avvikelser i luftvägarna.