Vad innebär det att lita på Gud?

Saken är den att det INTE ser riktigt smart ut att fortsätta att lita på Gud, särskilt inte mitt under smärtsamma, hemska och förvirrande omständigheter.

Antiteister hånar ofta teister för att de är dumma och håller fast vid sin ”blinda tro” (teism är faktiskt mindre blind än ateism, men det finns inte tid att gå in på det nu. Om du är nyfiken kan du läsa Frank Tureks I Don’t Have Enough Faith to Be an Atheist*)

Och även de som faktiskt tror på Guds existens litar inte alltid på honom.

Jobs hustru rådde honom till exempel att ”förbanna Gud och dö”.

Varför hålla fast vid din tröstande vanföreställning om en god och allsmäktig Gud när den uppenbarligen inte gör någonting?

Varför inte bara acceptera tanken att världen är en kall, mörk, meningslös och grym plats, och att du och allt du älskar kommer att dö, och att ingenting spelar någon roll om du inte skapar din egen mening, och vänta lite – det spelar ingen roll heller, för vilken mening du än skapar så kommer den att dö med dig.

När jag tänker efter så spelar det faktiskt ingen roll om du dör nu eller senare, eftersom ingenting har någon mening. Det är lika bra att ”förbanna Gud” och avsluta det nu…

Vänta. Vad?

Det är intressant. Den ateistiska icke-guden (aka ödet eller slumpen) låter mycket mer nyckfull och krävande än Gud. För att inte tala om deprimerande.

Men när berättelsen avslutas är Job återställd till hälsa och får dubbelt så mycket av alla jordiska nyttigheter han förlorat. Jobs hustrus råd visade sig vara det dumma valet, och Jobs beslut att lita på Gud oavsett vad som hände slutade med att vara det smarta.

I slutändan är det bättre att göra smarta val även om man ser dum ut, än att göra dumma val som får en att se smart ut.

Troende på Gud kontra Amor Fati

Här är det så här. Även icke-teistiska filosofer har snubblat över det faktum att man i slutändan måste acceptera livet som det är.

Stoikerna myntade begreppet ”amor fati”, som betyder ”kärlek till ödet”.

Den grundläggande idén är att oavsett vad som händer i ditt liv så är det bra – eller åtminstone nödvändigt. Även om det råkar vara stort lidande och förlust. Så oavsett vad ödet ger dig måste du älska det. Du måste acceptera det.

Nu låter det mycket som att lita på Gud… utan guddelen.

Du kan antingen välja att acceptera saker och ting som om de kommer från en källa med ett stort fett frågetecken på… eller så väljer du att acceptera saker och ting som om de kommer från Guds hand.

Och baserat på min forskning är det val som ger mest mening att lita på Gud – den Gud som låter oss lida, ja, av ibland outgrundliga skäl, men som åtminstone vet hur det känns och som kan leva sig in i det på ett sätt som en Gud som inte har ett stort frågetecken och som inte är Gud eller ödet eller vad du nu vill kalla det inte kan göra.

En Gud som bryr sig om oss, även när det ibland känns som om han inte gör det.

Tro på Gud innebär att det vi lider, i slutändan, kan användas för vårt – allas vårt – yttersta bästa.

I slutändan har du bara tre alternativ

Det finns ett intressant slags fenomen:

En hel del av de människor som bara har lidit lite (relativt sett), och som väljer att vända sig mot Gud, använder de som har lidit mycket i livet som Exhibit A för sitt antiteism-argument:

Hur skulle en kärleksfull Gud kunna tillåta att detta händer?

Men en lustig sak händer när man pratar med de människor som faktiskt har gått igenom våldtäkter, förlorat barn eller överlevt Förintelsen. Många av dem, särskilt i de mörkaste av tider, vände sig till Gud i sin desperation. Och en del av dem fortsatte, efter att det värsta var över, i sin nyfunna tillit.

Med andra ord är många av de mest brinnande gudsförespråkarna de som går igenom eller har gått igenom de mest helvetiska eldarna.

Inte alla, förstås. Det här mönstret är inte perfekt. Det finns överlevare från Förintelsen/våldtäkt/förlust som har valt att inte lita på Gud.

Allt detta visar oss är att lidande lite eller mycket inte avgör eller ens förutsäger vem som väljer att lita på Gud och vem som blir bitter.

Det finns materiellt rika och välbeställda människor som är ödmjuka, gudstrogna människor, och det finns gott om gudlösa människor som lider mycket.

I slutändan är det upp till dig. Du måste välja att…

• Lita på Gud: Om Gud är en välvillig, allvetande och allsmäktig varelse som har total kontroll och som en dag kommer att utplåna all ondska från universums yta och återställa mänskligheten till harmoni, fred och glädje, så är det definitivt det valet du ska välja.
• Eller lita på ödet: Detta val kommer att hjälpa dig att leva med mindre stress i det dagliga livet, för det mesta. Men det har sina begränsningar. Det ger dig till exempel inte mycket hopp i de mörka tiderna – ödet garanterar inte att smärtan kommer att upphöra en dag. Ödet bryr sig inte personligen om dig. Ödet är bara ödet.
• Eller lita BARA på dig själv: Enligt min mening är detta det sämsta av de tre alternativen. Människor är notoriskt opålitliga, och vi kan inte kontrollera vädret, än mindre vårt förflutna/nutid/framtid. Att lita för mycket på sig själv kan leda till psykiskt ohälsa.

De som litar på kontra de som inte gör det

Utifrån min personliga erfarenhet tenderar de som är bäst på att lita på Gud att vara mest nöjda, förlåtande, snälla, generösa och kärleksfulla.

De som inte vill och inte väljer att lita på Gud tenderar att vara oroliga, cyniska, bittra, elaka och olyckliga.

Inte hela tiden … bara en stor del av tiden. Och de visar det inte alltid offentligt, men umgås med dem tillräckligt länge och det kommer att komma fram så småningom. Hur vet jag detta? Därför att jag själv ofta är mer av den andra typen än av den första.

Livet är svårt nog i sig självt. Personligen föredrar jag att inte öka mitt eget och andras lidande med mer ångest, cynism, bitterhet och ovänlighet. Jag måste lära mig att lita på Gud.

Lättare sagt än gjort

Att prata om tillit är mycket lättare än att göra det. (Även om det redan är svårt nog att prata om det – det är en del av anledningen till att jag skrev den här artikeln. För att förtydliga begreppet i mitt sinne lite).

Jag måste erkänna att jag är notoriskt hemskt dålig på att lita på Gud. Det är bra att skriva och prata och tänka på det, men att leva det ut?

Phhbt.

Jag kämpar hela tiden med att lita på Gud. Vissa dagar är bättre än andra. Vissa dagar är jag ganska nöjd och produktiv och kan se det positiva i min situation. Vissa dagar gråter jag. Vissa dagar höjer jag min metaforiska näve mot himlen och ropar ”Varför?”

Inte något tydligt svar än så länge.

En sak som jag har lärt mig av den här erfarenheten hittills är att det inte är en engångsföreteelse att lita på Gud. Varje gång jag attackeras av ett nytt anfall av ondska/smärta är som ett nytt tillitstest.

(Jag misslyckas oftast, förresten)

Men ibland får jag rätt. Jag är inte helt säker på hur. Om någon där ute har några kloka, praktiska råd till mig om hur jag kan lita på Gud bättre, så vill jag gärna höra det 🙂

*boklänkar är affiliatelänkar.

Redo att bli en briljant skribent?

Jag har skapat Checklistan för den briljanta skribenten för att hjälpa dig att förtydliga ditt budskap, nå fler läsare och förändra världen med dina ord.

Hämta checklistan här!