Vad krävs för att bli försäljare av matbilar i New York?
New Yorks historia av mobila matbilar är längre än vad man skulle kunna tro; den går tillbaka så tidigt som till 1600-talet, då New Amsterdam, som nu är New York City, började reglera gatuförsäljare som säljer mat från vagnar. År 1893 serverade en nattlunchvagn som drevs av Church Temperance Society varma måltider till arbetarklassen under deras kyrkogårdsskift och erbjöd ett godare alternativ till att äta på den lokala saloonen.
Fast forward to the late 2000s: Västkustens ikoniska Kogi BBQ Taco Truck anlände till scenen och skapade en kultförföljelse, och dess framgång inspirerade en matbilsrörelse i hela USA. Nu är de flesta mobila matfordon utrustade med diskbänkar och kylskåp och andra smarta köksprylar om utrymmet tillåter det. Att äta gatukost är inget nytt koncept, men gatukostscenen har utvecklats sedan dess ödmjuka begynnelse. Branschen har expanderat avsevärt, till den grad att det till och med finns kartor över matbilar i realtid så att matälskare kan spåra sina favoritförsäljare.
Trots boomen i branschen för mobil mat är det inte lätt att få en licens för en foodtruck, och det finns fortfarande många utmaningar, vilket Rembert Browne tidigare rapporterat för Untapped. Här är kraven för att någon ska kunna äga och driva en food truck:
– Ansök om en fullständig (tvåårig) Mobile Food Vendor License (MFVL), vilket kan ta upp till 2-3 månader att få.
– Ansök om tillstånd att samla in försäljningsskatt i staten New York (du måste lämna in en kvartalsrapport eller riskera böter, även om du inte har gjort någon försäljning ännu).
– Genomför en 8-timmars kurs i livsmedelshantering från hälsodepartementet.
– Den svåraste biten: skaffa ett tillstånd för mobil matförsäljning för att få sälja på Manhattans gator. Liksom MFVL är tillståndet giltigt i två år.
Enligt NYC Food Truck Association (NYCFTA) är handläggningstiden för att skaffa ett försäljningstillstånd för hela staden extremt lång på grund av väntelistan. Det finns dock snabbare sätt (lagliga och olagliga) för blivande food truck-ägare att förverkliga sina drömmar. Människor kan ansöka om ett tillstånd för ett begränsat område utan någon väntetid, och i så fall skulle deras föreslagna mobila livsmedelsenhet placeras i stadens parker. En mer riskfylld lösning är att köpa ett tillstånd från den svarta marknaden för så mycket som 20 000 dollar, eller, vilket är vanligare, hyra tillstånd från andra försäljare. Hur olagligt det än är, med tanke på det konkurrensutsatta landskapet för gatuförsäljare, erkänner alla att det förekommer.
Efter den inledande kampen för att erhålla licenser och tillstånd kan ägare av matbilar befinna sig mitt i ett krig om parkeringsplatser. Kriget mellan food trucks är ingen överraskning med tanke på Manhattans begränsade parkeringsplatser, och kampen om en plats avslöjar en värld där hundar äter hundar i gatuförsäljarkåren. I ett fall hävdade Rickshaw Dumpling Truck att de tog Frites ’N’ Meats ordinarie plats i anspråk utan förvarning, vilket orsakade en ganska otrevlig dispyt mellan de två lastbilsägarna. Lyckligtvis är det inte alla ägare av matbilar som har en ”den starkaste överlever”-mentalitet – en intervju som Untapped Cities gjorde med Red Hook Food Vendors visar att det finns en mer samarbetsinriktad och gemensam anda bland de försäljare som är baserade i Red Hook.
Under de senaste åren har Food Trucks ekonomiska och samhälleliga påverkan bara varit positiv, men den kvävande karaktären hos lagarna för mobila matförsäljare kan hindra branschen från att blomstra ännu mer. NYCFTA påpekade att dess 50 food truck-medlemmar bidrog med mer än 2 miljoner dollar till New Yorks budget 2011 och räknade med ett bidrag på 3 miljoner dollar 2012. Flera av dem har tagit steget till att starta restauranger, som Big Gay Ice Cream.
NYCFTA erkänner dessa vinster och strävar efter att ”förespråka food trucks hos lokala och delstatliga myndigheter för rättvisa lagar som återspeglar den föränderliga verkligheten för gatuförsäljning”. Street Vendor Project stöder även andra försäljare än lastbilsförsäljare, t.ex. pushcarts, gatukonstnärer, fruktförsäljare m.fl. Only time will tell if the regulations will adjust to meet the vendor culture that is so permeated in New York’s contemporary city life.