Vem var Thomas i Bibeln?

Fråga: ”Vem var Thomas i Bibeln? Thomas var en av Jesu Kristi tolv apostlar. I Bibeln kallades Thomas också Didymus (Johannes 11:16; 20:24), vilket är den grekiska motsvarigheten till det hebreiska namnet Thomas, som båda betyder ”tvilling”. Skriften ger oss inte namnet på Thomas’ tvilling.
I de synoptiska evangelierna – Matteus, Markus och Lukas – nämns Thomas endast i förteckningen över apostlarna (Matteus 10:3; Markus 3:18; Lukas 6:15). I Johannesevangeliet spelar Thomas en ledande roll i två betydelsefulla berättelser.
När Jesus var i slutet av sin jordiska verksamhet planerade vissa människor i Judéen Herrens död. Det var under denna tid som Jesus och lärjungarna fick nyheten om att deras vän Lasarus var nära döden (Johannes 11:1-3). Lärjungarna, som fruktade för sina liv, försökte övertala Jesus att inte återvända till Lazarus hemstad Betania, som låg nära Jerusalem där dödshot säkerligen väntade dem. Jesus var dock fast besluten att åka, och Thomas talade till sina lärjungar: ”Låt oss också gå, så att vi kan dö med honom” (Johannes 11:16). Thomas beredskap att stanna med Jesus trots konsekvenserna är anmärkningsvärd. Även om hans syn kan ha varit pessimistisk och hans ord ganska dystra, visade Thomas extrem lojalitet mot Jesus.
Vi lär oss av Thomas’ liv att han var djupt engagerad i sin mästare, och ändå kämpade han med tvivel och frågor. På dagen för sin uppståndelse visade sig Jesus för en grupp av sina lärjungar i ett slutet rum. Av någon anledning var Thomas inte med dem vid denna ytterst betydelsefulla händelse (Johannes 20:19-24). När lärjungarna senare berättade för Thomas att de hade sett den uppståndne Herren svarade han: ”Om jag inte ser spikmärkena på hans händer och sätter mitt finger där spikarna satt och sticker in min hand i hans sida, så tror jag inte” (Johannes 20:25).
Med dessa berömda ord fick Thomas ett smeknamn som han skulle komma att ihågkommas med genom hela historien – den tvivlande Thomas. För Thomas, och för många av oss, är seende troende. Men Thomas skepticism var inte detsamma som världsligt motstånd mot sanningen. Hans tvivel representerar ett genuint, sanningsälskande sökande. Tidigare hade Jesus varnat lärjungarna om sin förestående avresa och att han skulle gå till sin fars hus för att bereda en plats åt dem. Lärjungarna blev förvirrade av Jesu mystiska språk. Thomas ärliga skepticism och nyfikenhet fick honom att vara den förste att fråga: ”Herre, vi vet inte vart du är på väg, så hur kan vi veta vägen?”. (Johannes 14:5). Jesus svarade Thomas med dessa anmärkningsvärda ord: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Johannes 14:6). Jesus talade inte om att känna till en väg eller en plats utan om att känna till en person.
När Thomas berättade för de andra lärjungarna att han behövde bevis för att tro att Jesus hade uppstått, talade han ärligt. Uppriktig tro förbjuder inte uppriktig undersökning. Åtta dagar efter Jesu uppståndelse träffades lärjungarna igen. Den här gången var Thomas närvarande. Jesus visade sig för dem ännu en gång och uppmanade Thomas att röra vid såren och se med egna ögon: ”Sätt ditt finger här, se mina händer. Sträck ut din hand och lägg den i min sida. Sluta tvivla och tro” (Johannes 20:27). Jesus visste vad Thomas behövde för att tro, och han gav honom bevisen.
Jesus mötte Thomas kärleksfullt på exakt den punkt där han behövde det och ledde honom sedan tillbaka till tron. Vi kan vara ärliga mot Gud om våra tvivel och frågor; han förstår vår kamp och är fullt kapabel att stärka vår tro. Liksom Thomas kommer vi att kunna bekänna: ”Min Herre och min Gud!” i full tillit till vem Jesus är (Johannes 20:28).
När Jesus hade bekräftat Thomas’ tro vände han sig till alla framtida läsare av Johannesevangeliet med dessa ord: ”Thomas, eftersom du har sett mig har du trott. Saliga är de som inte har sett och ändå har trott” (Johannes 20:29, NKJV). Dessa ord når ner genom tiderna för att hjälpa och uppmuntra alla oss som inte har sett den uppståndne Kristus men ändå har trott på honom.
Några dagar senare fiskade Thomas tillsammans med Petrus och de andra lärjungarna när Jesus uppenbarade sig för dem vid Galileiska sjön (Johannes 21:2). Det sista omnämnandet av Thomas finns i akt 1:13, där han anges bland lärjungarna. Extrabibliska skrifter och kristen tradition hävdar att Thomas tog med sig evangeliet till antingen Parthien eller Indien och att han blev martyr för sin tro.
I slutändan är smeknamnet ”tvivlande Thomas” ett ganska olyckligt smeknamn. Det är sant att Thomas krävde bevis för miraklet med Kristi uppståndelse innan han accepterade sanningen. Tvivlet var en faktor i hans svar till sina vänner, men det var inte den avgörande egenskapen i hans liv. Thomas borde vara mer känd för sin lojalitet, sin lydnad mot evangeliet och sin tro.