Vilken betydelse har Judéen i Bibeln?

Fråga: ”Vad har Judéen för betydelse i Bibeln? Judéen betyder ”judarnas land”. Judéens territorium, som tidigare kallades Juda, började kallas ”Judeen” först efter den babyloniska fångenskapen. De flesta av de judar som återvände från exilen kom från Juda stam. Eftersom Juda territorium var nästan allt som återstod av de norra och södra kungadömena vid tiden för exilen, kallades de återvändande fångarna för ”judéer”, och deras hemland blev känt som Judéen.
Namnet Judéen introduceras för första gången i Bibeln i Esras bok som en provins i det persiska riket: ”Det skall kungens kännedom vara att vi har rest in i Judéens provins, till den store Gudens hus, som har byggts med stora stenar, och timmer har lagts i väggarna, och detta arbete går fort och frodas i deras händer” (Esra 5:8, KJV; se även Esra 9:9).
Den forntida delen av Israel var uppdelad i tre huvudregioner: Galileen i norr, Samaria i mitten och Juda, som senare kallades Judéen, i söder. Provinsen Judéen, till skillnad från Galiléen och Samarien, omfattade territorierna för stammarna Juda, Benjamin, Dan, Simeon och en del av Efraim. Detta område, känt som det övre bergslandet, sträckte sig från Betel i norr till Beth Zur i söder och från Emmaus i väster till Jordanfloden i öster.
Efter exilperioden i Babylon omfattade det egentliga Judéen ett relativt litet område som omedelbart omgav staden Jerusalem, ett område som var kraftigt reducerat från det forna kungadömet Juda. Ibland i Bibeln används dock Judéen i en bredare politisk bemärkelse för att beteckna hela det område som ockuperades av den judiska nationen (Matteus 19:1; Lukas 1:5; 4:44; 7:17; 23:5; Apostlagärningarna 10:37; 11:1, 29; 26:20).
Under romarriket var Judéen en del av provinsen Syrien. När Jesus föddes var Herodes den store kung av Judéen (Lukas 1:5), även om han styrde ett mycket större område. Efter Herodes död och under hela Jesu livstid stod Judéen under styre av romerskt utnämnda prokuratorer, eller guvernörer. Bland dessa fanns Pontius Pilatus, som styrde vid tiden för Jesu död. Under den tidiga kyrkans dagar styrde Herodes Agrippa I över Judéen.
Jesus föddes i Betlehem i Judéen (Matteus 2:1, 5, 6) som profeten hade förutsagt (Mika 5:2). Johannes döparen började sin predikotjänst i Judeens öken (Matteus 3:1). Jesus tjänstgjorde ofta i Judeen (Johannes 4:3; 11:7; Markus 10:1), och människor från Judeen kom för att höra Herrens undervisning och bevittna hans underverk (Lukas 5:17). Trots att Jesus mötte svårigheter och förföljelse i Judeen (Johannes 4:1-3) gav han sina lärjungar i uppdrag att gå och vara vittnen i ”Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens ändar” (Apg 1:8). Judéen var en av de nationer som var representerade vid den helige Andes utgjutning på pingstdagen (Apg 2:5-11). Aposteln Paulus predikade också i Judeen (Apg 26:20), där många kristna församlingar grundades (Apg 9:31; 1 Tessaloniker 2:14).