Vittna när en hjort föder ett par ungar och se hur hon tar hand om dem och vägleder dem

Det är vår – i slutet av maj eller början av juni. Hjorthonan letar efter en lugn plats på ängen för att föda sina ungar. Dold av det höga gräset ligger hon på sidan för att föda. När två tredjedelar av ungen är exponerad reser honan sig upp så att ungen kan glida ut genom sin egen vikt. Vanligtvis föder honan två ungar. Hon rengör dem omedelbart – och matar dem. Inom några timmar, så snart de är tillräckligt starka, leder honan dem vidare ut på ängen. Hon lämnar dem på olika platser och placerar dem ibland mer än fyrtio meter ifrån varandra. Denna försiktighetsåtgärd garanterar att den ena ungen kan räddas om den andra hittas av ett rovdjur.
Honan matar sina ungar två eller tre gånger dagligen. Hon masserar försiktigt kattungarna med sin tunga för att stimulera deras tarm- och blåsrörelser. På andra dagen uppmuntrar hon sina ungar att äta stående. Efter matningen ligger ungarna orörliga i gräset i flera timmar medan honan patrullerar på ängen, alltid på sin vakt efter rovdjur, t.ex. rödräven. Unghonornas enda skydd är deras kamouflagefärg och avsaknaden av nästan alla dofter. Genom att vara orörliga undviker de rävens uppmärksamhet. Att hålla sig stilla har visat sig vara framgångsrikt. Den vaksamma mamman avleder räven och skrämmer bort den.
Människor utgör en mycket större fara för de nyfödda falukorven. När lantbrukaren upptäcker kungsdjuret i tid lindar han in det i hö så att det inte tar på sig en människodoft och placerar det utom fara. Räkans nödrop signalerar till hjortron att den befinner sig där den är. Hon lugnar sitt nyfödda djur genom att omedelbart mata det, vilket är ett vanligt beteende hos många däggdjur.
Nej mer än fem eller sex dagar gamla börjar de unga kattungarna instinktivt att imitera sin mor. De följer henne runt på ängen när hon letar efter mat. De imiterar hennes rörelser och tuggar och sväljer sina första klöverblommor. Efter ungefär tio dagar vågar ungarna ofta leta efter mat på egen hand. Om de unga falkarna är hungriga, eller om de känner sig försummade, ropar de på sin mamma. Hon ropar i sin tur på dem när hon vill ge dem mat.
När de är två eller tre veckor gamla börjar kattungarna testa sin snabbhet och smidighet. Deras vilda och energiska hopp stör inte moderns lugn. En konstig, ny störning på ängen provocerar hindarna att ropa en varning till sina ungar. Ljudet från ett välkänt fordon, till exempel en traktor, verkar inte utgöra något hot.
Från maj till augusti stannar hjortarna på ängen där det finns tillräckligt med skydd och mat. I slutet av juli har prickarna på rådjurens pälsar nästan försvunnit.
I slutet av sommaren är rådjuret nu redo att para sig igen. Hennes kalvar stannar på ett kort avstånd från parningsplatsen. Under parningssäsongen är bockarna betydligt mer aggressiva och konkurrerar om parningar. Den starkare jagar ut sin rival ur reviret. Bockens luktsinne är välutvecklat och han hittar lätt spåret efter den brunstvilliga hjorten. När han närmar sig henne springer honan iväg och leder bocken in i en jakt som kan pågå i timmar och inleder en parningsritual som kan pågå i flera dagar. Bockens envishet leder dock till slut till parning. När honan har parat sig med bocken återvänder hon till sina unga ungar.
Trots att hon nu har allt mindre mjölk att ge dem fortsätter hon att mata sina ungar i flera veckor. När kylan närmar sig återvänder ettåringarna till sin mor. Honan och hennes ungar övervintrar i skogens skyddande miljöer.