Wheel of Fortune’s Vanna White har aldrig varit någons sidekick

Vanna White är en amerikansk ikon – inte på det hyperboliska sätt som man ser i media, utan på det riktiga, faktiska sättet. Som ena halvan av lyckohjulets duo på skärmen är hon pusselbrädans väktare, som en gång fick bokstäver att vakna till liv genom att vända på ett block. Nu är orden digitala och kräver bara ett tryck, och efter 37 år framför kameran är hon övertygad om att hon har gått tusentals mil, allt för att avslöja ord som motsvarar tusentals och åter tusentals dollar i otroliga kontanter och priser.

Advertisement – Fortsätt läsa nedan

Denna vecka har hennes roll förändrats för första gången. Värden Pat Sajak var tvungen att genomgå en akut operation och White ombads i sista minuten att ställa upp och ta över värdskapet under tre veckor. Avsnitten har filmats och Sajak har återhämtat sig och återtagit värdskapet, men under några veckor blev Vannas lugna tjänstgöring på Wheel mycket pratsammare.

Du ska dock inte missta dig – värdskapet är inte något hon strävar efter och hon ser det inte heller som en befordran eller degradering. Vanna White är ingens sidekick. Hon är hälften av en amerikansk institution och pusselhjulet är lika viktigt som mannen (eller kvinnan) som snurrar hjulet.

Esquire stal några minuter av sin tid för att diskutera hur de tre veckorna som värd var, hur hon och Sajak har bildat ett odelbart team och hur det är lika viktigt att jobba på pusselbrädet som att vara värd. Och bonus: hon tvingade oss inte ens att köpa en vokal. Den här intervjun har redigerats lätt för längd och tydlighet.

Esquire: Jag måste ställa den uppenbara frågan som jag vet att du förmodligen har fått den minst ett dussin gånger. Hur är det att kliva in på den där platsen bredvid hjulet?

Vanna White: Det här är en bra beskrivning: Det är som att jag har spelat första bas i den här bollmatchen som jag har spelat, och helt plötsligt kommer kaptenen fram och säger att du ska spela kastare i dag. Jag vet hur man spelar första basen och jag vet hur man spelar spelet, men att sätta mig själv i en annan position är något helt annat.

The A-Team
Vanna White har varit med i Lyckohjulet i 37 år. Här poserar hon med Pat Sajak och Dwight Schultz som gäststjärnor i ett avsnitt av The A Team från 1986.
NBCGetty Images

Advertisement – Fortsätt läsa nedan

ESQ: Självklart.

VW: Jag var väldigt nervös, men jag kände att showen måste fortsätta. Jag ska göra det här för Pat och för alla andra. Jag tror att folk känner sig bekväma med mig och Pat. De har sett oss tillsammans i 37 år, och jag trodde att det skulle bli väldigt konstigt med någon annan där uppe, så jag klev in.

ESQ: Det kändes så naturligt, nästan omedelbart. Är det något som du någonsin har velat göra tidigare?

VW: Nej, det är helt enkelt utanför mitt område. Jag har aldrig ens tänkt på det. Det bara hände, och jag hade inte tillräckligt med tid att tänka på det.

ESQ: Det verkar som om det finns ett konversationselement i värdskapet som du kanske inte hade upplevt tidigare, men det verkar som om du tog till dig det väldigt snabbt. Var det något som oroade dig?

VW: Det gjorde det eftersom jag har hållit på med det här länge och du hör mig aldrig prata, eller hur? Jag tror att du har hört mig säga fler ord de senaste dagarna än vad du har hört mig säga på 37 år.

ESQ: Men det är också häftigt eftersom vi alla har blivit så vana vid att Pat leder showen, men – jag tror att det kanske var i går kväll – du hade gjort en kommentar om en deltagares skor. Pat skulle inte ha gjort det. Det är bara en helt annan vinkel som du får ta med dig under de kommande veckorna.

VW: Nej, det är det! Det finns skillnader mellan personligheter, du vet? Det som jag kanske tycker är intressant kanske inte Pat tycker är intressant. Jag tyckte att det var väldigt intressant med hennes skor. Jag ville ha ett par sådana skor, men det ville säkert inte Pat. Alla har olika sätt att se på något, så jag var bara mig själv där uppe. Jag försökte inte låtsas vara honom.

Advertisement – Fortsätt läsa nedan

ESQ: Är du klar med inspelningen? Jag vet att den filmar i förväg.

VW: Vi är klara. Jag gjorde tre veckors shower och naturligtvis kommer den här veckan och nästa vecka, två av veckorna som jag var värd för, att sändas, och sedan kommer veckan den 6 januari en vecka med shower som jag var värd för att sändas.

ESQ: Pat mår väl bra nu, eller hur?

VW: Han mår utmärkt. Vi började tillbaka i torsdags och vi spelade in två veckors program förra veckan och nu är vi här i dag. Vi kommer att filma i dag och i morgon. Han är tillbaka till det normala!

ESQ: Kan du ge oss minsta antydan om vem som kommer att bli Musse och Minnies ersättare som pusselbordsvändare under den sista veckan av er serie?

VW: Nej, tyvärr! Det är en överraskning. Ni får lyssna på den.

ESQ: Ibland är de bästa överraskningarna värda att vänta på.

VW: Det kommer att bli en trevlig överraskning, alla kommer att älska den.

ESQ: Jag har tittat på dig sedan jag var liten. Alla känner till Pat och Vanna, men jag kan tänka mig att det är riktigt, riktigt häftigt för småflickor nu och småflickor på den tiden att se dig ha din stund i förarsätet. Vad tänker du om det?

VW: Jag tänker inte på det; jag tänker på det som att ta en för laget. Jag känner inte att mitt jobb i styrelsen är lägre än Pats jobb vid ratten. Du förstår vad jag menar? Jag tycker att vi båda är jämställda och folk har frågat: ”Vad tycker du om fler kvinnor som programledare?”. Det är som att, hej, om du vill vara värd för ett program så gör det. Jag är inte ”Woohoo, jag är värd för programmet nu, jag bestämmer”.

Jag ser inte på det på det sättet. Jag ser det som att jag bara är en del av showen. Jag är inte bättre än någon annan. Jag menar, ja, jag leder showen, vilket är ganska skrämmande. Men jag ser det inte som att jag får mer makt, på något sätt. Är det förståeligt?

ESQ: Ja.

VW: Jag tycker att jag är lika med alla. Vi har 150 anställda och besättningsmän. Det är inte bara jag där uppe. Vi är 150 stycken som sätter ihop hela showen. Så vi har alla våra roller att spela.

Advertisement – Fortsätt läsa nedan

ESQ: Och ingen förolämpning mot Pat, men jag ser inte att han lägger ner så många mil på ett par klackar som du var tvungen att göra förr.

VW: Det är sant! Min position är mycket mer, vad är ordet? Jag arbetar mycket hårdare. Jag har gått tusentals kilometer. Och han behövde inte göra det. I mina klackar, inte mindre.

ESQ: Om det någonsin fanns en galen värld i framtiden där du skulle få chansen att gå fram och tillbaka mellan kanske pusselbrädet och värdskapet, är det något du någonsin skulle vilja?

NW: Nej, jag gillar mitt pusselbräde, jag vill stanna vid mitt pusselbräde. Och det finns ingen konkurrens heller. Det är Pats jobb och jag ersätter honom. Jag är inte ute efter att ta hans plats.

ESQ: I can’t imagine a Wheel of Fortune without the two of you there together.

VW: That makes two of us. I feel the same way. We are a team.

Justin Kirkland Justin Kirkland is a writer for Esquire, where he focuses on entertainment, television, and pop culture.