'Andräkare' Tror att du kan överleva på luft ensam

För Ana-Maria Stefania var det ”kärlek vid första ögonkastet” att upptäcka andningssystemet. Ju mindre fast föda jag äter, desto bättre och mer närvarande känner jag mig.” Den Cypernbaserade hälsocoachen och hypnoterapeuten fann vad hon beskriver som sitt ”kall” för tre år sedan. Nu är hon en av tusentals andningsarianer världen över.

Andningsarianism är tron att det är möjligt att överleva på energi från solljus och luft (även känd som prana) – och nästan helt utan mat eller vatten. De hängivna uppmanas att gradvis övergå från vegetarisk, vegansk och rå mat och frukt, innan de överlever på en ren vätskebaserad kost.

Men även om intermittent fasta förekommer i många religioner – däribland islam, kristendom och jainism – så är andningismen en enda till synes ändlös fasta. Den självutnämnda andningsledaren Jas Jasmuheen och författare till Living on Light: The Source of Nourishment for the New Millennium hävdar att hon har ägnat över fyra decennier åt att hitta olika sätt att ge sin kropp näring utan mat och har sagt att hon kan ”gå i månader och månader utan att äta något annat än en kopp te”.

Medicinska experter säger förstås att detta inte är en långsiktig livsstil. ”Den som förespråkar att vi kan leva i stort sett utan mat eller vätska ger farliga råd”, säger professor David Oliver, klinisk vice ordförande för Royal College of Physicians. ”Att leva på luft och solsken ger inget kalori- eller vätskeintag. Den som påstår att han eller hon håller en stabil kroppsvikt på en sådan diet är osannolikt att han eller hon talar sanning.”

Oförvånansvärt nog har högt profilerade andningsmänniskor en historia av att åka fast med mat. År 1999 upptäcktes en av dem lämna en 7-Eleven med en låda Twinkies, en korv och en Slurpee efter att ha påstått att han hade levt på luft i 30 år. Jasmuheen upptäcktes en gång av en journalist när han beställde en måltid på ett flygplan, och kunde inte fortsätta mer än fyra dagar efter en tv-sänd fastan vid en reträtt. (Jasmuheen svarade inte på vår begäran om en kommentar.)

Se: Det är en nyhet för alla: Detta har inte hindrat wannabe breatharians från att ivrigt använda onlineforum för att dela med sig av tips om de bästa andningsteknikerna och råd om det bästa sättet att navigera övergången från fast föda. Men i en tid då matleveranser bara är ett klick bort, varför skulle någon frivilligt välja att leva på luft?

”Mat är inte något som jag fungerar bäst på – mitt bränsle fungerar bäst i form av ljus”, säger Stefania till mig. ”Det är ren lycka, som att vara i en kokong och inte vilja komma ut. Man är accepterande, kärleksfull, tacksam, i fred och lugn.”

Trots att hon har genomfört både 10- och 21-dagarsfasta, hävdar Stefania att övergångsfasen inte handlar om att räkna antalet dagar utan mat eller vatten. Att vara en breatharian, säger hon, är ett kraftfullt verktyg som ”sätter mitt sinne i tystnad”. Jag känner mig lättare och tycker att det är lättare att känna, förnimma och utvecklas på en andlig nivå.”

Den 33-åriga Nina Valentine har utforskat veganism och vegetarianism och säger att breatharianism verkade vara nästa logiska steg. ”Jag har varit mycket medveten om vad jag äter under större delen av mitt liv och hur det påverkar min hälsa”, säger hon.

Enligt den Wienbaserade hypnosterapeuten är maten oupplösligt kopplad till våra känslor. Hon anser att andningsdiet gör det möjligt för människor att läka. ”I vårt samhälle där ångest, depression och fetma är vanligt förekommande äter vi sällan rent av hunger längre, vi äter för att undertrycka våra känslor. Vi äter tröstmat som får oss att må bra tillfälligt utan att ta itu med vad som egentligen pågår under ytan.”

De senaste två åren har Valentine börjat med månadsvis torrfasta. ”Efter tre eller fyra dagar är mina tankar klara, jag blir inte trött och när jag vaknar på morgonen är jag full av energi som räcker hela dagen. Det är ett tillstånd av självkärlek och acceptans.”

Medan Stefania och Valentine är övertygade om att deras liv har berikats är Rick Miller, klinisk dietist och idrottsdietist och talesman för British Dietetic Association, inte lika övertygad.

Tanken på att skära bort min främsta källa till smärta och inre konflikter verkade mycket lockande för mig.

Men Miller säger att rutinmässig fasta inte är problematisk för friska människor, men att långvarigt avstå från mat kan leda till en massiv sänkning av blodtryck och inre temperatur. Detta kan få dig att känna dig illamående och så småningom resultera i att du blir sängbunden. ”Din kropp kan dra nytta av lagrade bränslen, till exempel kroppsfett, för att bevara energi under en viss tid, men på kort sikt känner de interna övervakningssystemen (till exempel blodglukosnivåerna) igen den ihållande bristen på mat och börjar stänga av alla icke-väsentliga processer för att bevara energi för vitala organs funktioner.”

”Detta leder till att hjärtfrekvensen, blodtrycket och temperaturen sjunker, samt att personen rör sig lite på grund av överdriven trötthet på grund av att det inte finns något ”bränsle”,” förklarar han. ”Om man kunde förlänga detta ytterligare trots den otroliga hungern skulle man sannolikt börja känna sig förvirrad och kunna hallucinera, glida in i medvetslöshet och det finns en verklig risk för att man så småningom avlider.”

Troendet på att det är möjligt att överleva enbart på luft kan få dödliga konsekvenser. År 1999 svalt en skotsk kvinna ihjäl efter att hennes dagbok nämnt Jasmuheens läror, medan den australiensiska anhängaren Lani Morris enligt uppgift hostade upp svart vätska och avled efter att ha gått sju dagar utan mat och vatten. Det var en del av hennes 21-dagars initiering i breatharianism.

För fler berättelser som denna, anmäl dig till vårt nyhetsbrev

Det är inte svårt att förstå varför den restriktiva dieten har dragit till sig jämförelser med ätstörningar – och det är inte ovanligt att man hör talas om breatharian-anhängare som använder den för att maskera sitt redan existerande medicinska tillstånd.

Jag frågar dr Stacey Rosenfeld, en klinisk psykolog som specialiserat sig på ätstörningar, om breatharianism kan räknas som en ätstörning. ”Det som vanligtvis definierar en ätstörning är en rädsla för viktökning, en övervärdering av vikt/form och en störning i kroppsbilden”, svarar Rosenfeld. ”Någon kan begränsa maten av andra skäl – till exempel en hungerstrejk av politiska skäl – men om ovanstående kriterier inte är uppfyllda skulle vi inte klassificera det som anorexi, såvida det inte verkar som om det särskilda intaget/planen används för att begränsa maten i förhållande till vikten.”

Dietisten Rick Miller påpekar dock att även om breatharianism inte kan klassificeras som en ätstörning, ”är ätbeteendet helt klart stört”.”

Det här är alltför välbekant för Brynn Byrne, en 31-årig yogalärare från Texas som medger att det faktum att hon ”flirtade” med breatharianism när hon var 23 år gammal var en yttring av hennes binge eating disorder. ”Att bli breatharian kändes nästan som en enkel lösning. Jag varierade från att känna mig okontrollerbar med ätstörningar till att aldrig mer vilja röra, titta på, smaka eller lukta på mat igen”, säger hon. ”Tanken på att skära bort min främsta källa till smärta och inre konflikt verkade mycket lockande för mig.”

Byrne säger att hon var medveten om att det aldrig skulle fungera att bli en breatharian. Vid den tidpunkten verkade det dock ”enkelt och mindre smärtsamt än det dagliga helvetet med att försöka tygla mina ätmönster”. Men dietens extrema krav visade sig vara för restriktiva; det närmaste hon kom var att hålla sig till ett högt reducerat kaloriintag under några dagar.

Och även om det kan vara lätt att anta att det går bra att bara äta efter en tids svält, varnar Miller för att andningspatienter också kan riskera att drabbas av refeeding-syndrom: ”När människor inte äter under en period och sedan äter mat, kan utarmningen av vissa elektrolyter (t.ex. magnesium, kalium och fosfat) i kombination med en plötslig ökning av insulinnivåerna från att ha ätit igen, leda till celldysfunktion, vilket resulterar i hjärtrytmrubbningar, kramper och koma, och ofta krävs omedelbar sjukhusvistelse. Så det är inte bara farligt att inte äta, utan maten bör återinföras gradvis och långsamt.”

För många är strävan efter andningsfrihet fortfarande en livslång ambition. Men för Brynn, som nu har övervunnit sin ätstörning, är upplevelsen av att äta nu helig. Som hon uttrycker det finns det inget som liknar det ”enkla och djupa nöjet att njuta av mat”.