Xerosis: Behandling av kliniskt torr hud

USstyle=”font-family:Arial;color:#000000;font-size:2;”>style=”font-family:Arial;color:#000000;font-size:2;”> Pharm. 2006;4:28-32.
Hudtorrhet, känd som xeros eller xerodermi, är ett vanligt tillstånd hos äldre. När människor åldras förlorar hudens yttre skikt vatten, vilket gör att ytan blir torr och grov.1 Förekomsten av xeros ökar med åldern, och prevalensen av tillståndet i USA kan komma att öka med tanke på befolkningens demografiska åldrande.2 Xeros kan vara ett bekymmersamt tillstånd hos äldre personer på grund av dess fysiska utseende och det fysiska obehag som kan följa. Den exakta orsaken till xeros är okänd, men tillståndet är relaterat till en förändrad lipidsammansättning i stratum corneum, förutom andra förändringar i den epidermala differentieringen.1 Det verkar som om xeros inte uppstår som ett resultat av minskad vattenmängd i huden, utan snarare är ett resultat av onormal keritinisering och desquamation.2
Tillstånd och symtom
Och även om xeros är mest framträdande på underbenen hos patienter som är medelålders eller äldre, är det också vanligt att tillståndet uppträder på bålen, underarmarna och händerna.1,3 Xeros kan ibland även uppträda i ansiktet.2 Kliniskt sett ser huden ut att vara mosaikliknande (mosaikliknande) med matta fjäll och milda erytem.2 Huden har också en tendens att klia och flagna, vilket kan vara distraherande och plågsamt för vissa patienter.4
Symtomen förvärras vanligtvis på vintern på grund av låg luftfuktighet utomhus på grund av kall temperatur och vind, och låg luftfuktighet inomhus på grund av centralvärmesystem.1 Stratum corneum förlorar överdrivet mycket vatten under förhållanden med låg luftfuktighet, vilket torkar ut ytan och gör huden glansig och mindre följsam. När xeros väl manifesteras tenderar tillståndet att växa och avta med de omgivande miljöförhållandena och kvarstår på obestämd tid.2
Komplikationer och differentialdiagnos

Dermatit kan uppstå till följd av den uttorkande effekten av tvålar, rengöringsmedel eller andra irriterande ämnen (t.ex. alkohol) som appliceras på huden ensamma eller som ingår i hudvårdsprodukter.3,4 Torr hud kan också spricka (spricka). Irriterande ämnen kan tränga in i sprickorna och excoriationerna, vilket gör att huden blir röd, kliande, svullen eller smärtsam.4 När detta inträffar kallas tillståndet för eksem craquelé eller asteatotiskt eksem.4 Apotekare bör uppmuntra till behandlingsinterventioner (tabell 1) för att hjälpa patienterna att undvika komplikationer och risken för ytterligare irritation, friktion och hudnedbrytning, vilket kan göra huden mottaglig för infektioner.5

Differentialdiagnosen av xeros inkluderar atopiskt eksem, autosomal dominant ichtyos, nummulärt eksem och stasisdermatit, enligt tabell 2. Ärftliga ichtyoser, som kännetecknas av överdriven ansamling av fjäll på hudytan, klassificeras enligt kliniska kännetecken som ålder vid debut (t.ex. födelse, spädbarn eller barndom), typ av fjäll (t.ex. fina, stora och mörka, stora och grova, tjocka och vårtiga), associerade kliniska fynd (t.ex. hornhinnetrövhet, ektropion, blåsor) och genetiska kännetecken (t.ex. autosomalt dominerande, X-ledd, autosomalt recessivt). I dessa fall rekommenderas genetisk rådgivning och behandlingsrådgivning genom konsultation med en dermatolog.3

Very mild autosomal dominant ichtyosis, i avsaknad av positiv familjeanamnes, kan i själva verket vara svår att särskilja från xerosis.2 En diagnos av förvärvad ichtyos kan vara en tidig manifestation av en systemsjukdom såsom hypotyreos, lymfom, lepra eller aids. Fina fjäll kan förekomma lokalt på bål och ben eller vara tjocka och utbredda. Eftersom diagnosen xeros är en klinisk diagnos är hudbiopsi vanligtvis inte diagnostisk. Vid sarkoidos, där tjocka fjäll kan förekomma på benen, visar en biopsi dock vanligen typiska granulom.
Värdet av att upprätthålla hudens integritet hos äldre
Identifiera och åtgärda xeros kan ses som en integrerad del av att upprätthålla hudens integritet. Detta är särskilt viktigt hos äldre, eftersom åldrande hud upplever anatomiska förändringar som resulterar i förändrat fysiologiskt beteende och mottaglighet för sjukdomar.6 Specifikt minskar epidermal förnyelse, vävnadsreparation, hår- och nageltillväxt och mängden ekkrin, apokrin och talgsekretion. När en person åldras sker en minskning av det inflammatoriska svaret, absorptionen och det kutana clearance-arbetet på grund av en minskad kärlförsörjning i huden. Ett framträdande kännetecken för åldrad hud är faktiskt att de små blodkärlen minskar och desorganiseras. Dessutom är värmeregleringen, den taktila känsligheten och smärtupplevelsen i viss mån nedsatt hos den åldrande vuxne.6 Farmaceuter kan främja vikten av hudens integritet med rekommendationer om rengöring och återfuktning av huden (tabell 1).

Profylax och behandling
I allmänhet finns det ett tvåfaldigt tillvägagångssätt för behandling av xeros: (1) minimering av irritation och (2) återfuktning.2 Patienterna bör instrueras att begränsa badandet, särskilt i tvålbad som avlägsnar oljan från huden och gör den sprucken.2 Medan vissa experter rekommenderar att man badar en gång dagligen i varmt vatten och mild tvål, föreslår andra att man endast badar varannan dag och att man kompletterar med svampbad av axillerna och de anogenitala områdena, eftersom dessa områden sällan drabbas av xeros.1,2 Att klappa huden torr i stället för att gnugga den kan också hjälpa. Rengöringsmedel, gnidningsalkohol och hudvårdsprodukter som innehåller alkohol och andra uttorkningsmedel bör undvikas om möjligt. Irriterande material (t.ex. ull) bör inte placeras intill huden.1
I allmänhet rekommenderas återfuktning genom frekvent och generös applicering av mjukgörande medel, särskilt efter bad då vatten kan fångas upp i huden med ett ocklusivt medel.2 Fuktgivande medel har vattenhållande och smörjande egenskaper och uppvisar svaga antipruritiska, antiinflammatoriska, antimitotiska och vasokonstriktiva effekter, vilket gör dem till lämpliga behandlingar för lätt eksemiserad xerotisk hud.2 Generös och frekvent applicering av fuktgivande medel som innehåller lanolin eller vit petrolatum fångar effektivt in och behåller vatten i huden.4 Parfymerade mjukgörare rekommenderas inte, för att undvika hudirritation och kontaktsensibilisering.1 Mjukgörare har få biverkningar, vanligen begränsade till kontaktdermatit, follikulit och miliaria (hudförändringar i samband med att svett fasthålls och släpps ut).2
Seniorerna bör informeras om att även om lösningsmedel som säljs utan recept varierar mycket i kvalitet och kostnad finns det inget strikt samband mellan dessa två.1 Kontroll av etiketter för ingredienser som är kända för att vara användbara vid behandling av xeros (tabell 3) bör uppmuntras för att undvika förvirring på grund av vilseledande påståenden och annonser. Vissa tillsatser i dyra fuktkrämer, t.ex. kollagen och elastin, används i marknadsföringssyfte och inte
medicinskt syfte, medan andra tillsatser, t.ex. E-vitamin och doftämnen, kan provocera fram en allergisk dermatit.2 Ett elegant, estetiskt acceptabelt aktuellt preparat kan vara fördelaktigt för vissa patienter som annars kanske inte håller sig till en kur som kräver att en tjock, fet salva (t.ex. petrolatum) appliceras under deras kläder.

Cremer och lotioner som innehåller karbamid eller en alfahydroxysyra (tabell 3) används för att återfukta huden, avlägsna fjäll och förebygga symtom.1 För att öka luftfuktigheten inomhus under vintern kan en luftfuktare vara till hjälp. Aktuella kortikosteroider kan behövas om huden blir tillfälligt röd, svullen eller smärtsam.4 En lågpotent aktuell steroidsalva (t.ex. hydrokortison 1 % eller 2,5 %) rekommenderas efter badet och vid sänggåendet för att behandla inflammerad, torr hud.1 Eftersom salvor är mer potenta än krämer som innehåller samma kortikosteroid i samma koncentration avråds från långvarig användning av salvor på grund av systemisk absorption.1 Det är viktigt att notera att topiska steroider faktiskt kan framkalla eksem craquelé hos vissa individer.2
Mönstret för xeros har setts vid vissa läkemedelsreaktioner.7 Ett läkemedel kan ha potential att förvärra xeros genom att förändra den kemiska sammansättningen av hudens yttre skikt.4 Detta inträffar mest klassiskt med de läkemedel som används vid behandling av hyperkolesteremi, nämligen HMG-CoA-reduktashämmare (statiner), som kan orsaka allvarlig xeros.1,7
Slutsats
I åldrande hud resulterar anatomiska förändringar i förändrat fysiologiskt beteende och mottaglighet för sjukdomar. Obehandlad, torr, kliande och fjällande xerotisk hud kan spricka, vilket gör en äldre person känslig för röd, kroniskt kliande, svullen eller smärtsam hud. Ändrade badvanor, undvikande av
irritanter och tillräcklig återfuktning är de viktigaste behandlingsmetoderna för xeros. Aktuella steroider kan vara nödvändiga om mer konservativa åtgärder misslyckas. Apotekare kan hjälpa till genom att utbilda seniorer om användbara produktkategorier. Apotekare kan också på lämpligt sätt rekommendera effektiva behandlingar som står i proportion till patientens estetiska preferenser och kostnadsbegränsningar.

1. Beers MH, Berkow R, eds. The Merck Manual of Geriatrics. 3rd ed. Whitehouse Station, NJ: Merck & Co; 2000:1247-1248.
2. Kaplan LA.style=”font-family:Arial;color:#000000;font-size:2;”>style=”font-family:Arial;color:#000000;font-size:2;”> Xerosis. I: Newcomer VD, Young EM Jr. Geriatrisk dermatologi: Clinical Diagnosis and Practical Therapy: Clinical Diagnosis and Practical Therapy. New Yorkstyle=”font-family:Arial;color:#000000;font-size:2;”>style=”font-family:Arial;color:#000000;font-size:2;”>: Igaku-Shoin; 1989:309-314.
3. Beers MH, Berkow R. The Merck Manual of Diagnosis and Therapy. 17th ed. Whitehouse Stationstyle=”font-family:Arial;color:#000000;font-size:2;”>, NJstyle=”font-family:Arial;color:#000000;font-size:2;”>style=”font-family:Arial;color:#000000;font-size:2;”>: Merck & Co; 1999:831.
4. Beers MH, Jones TV, Berkwits M, et al, eds. The Merck Manual of Health & Aging. Whitehouse Stationstyle=”font-family:Arial;color:#000000;font-size:2;”>, NJstyle=”font-family:Arial;color:#000000;font-size:2;”>style=”font-family:Arial;color:#000000;font-size:2;”>: Merck Research Laboratories; 2004:432-433.
5. Allmanstyle=”font-family:Arial;color:#000000;font-size:2;”> RM.style=”font-family:Arial;color:#000000;font-size:2;”>style=”font-family:Arial;color:#000000;font-size:2;”> Trycksår. I: Hazzard WR, Blass JP, Halter JB, et al. Principles of Geriatric Medicine and Gerontology. 5th ed.

New Yorkstyle=”font-family:Arial;color:#000000;font-size:2;”>style=”font-family:Arial;color:#000000;font-size:2;”>: McGraw-Hill, Inc; 2003:1563-1569.
6. Balin AK. Åldrande av mänsklig hud. In: Hazzard WR, Andres R, Bierman EL. Principles of Geriatric Medicine and Gerontology. 2nd ed. New Yorkstyle=”font-family:Arial;color:#000000;font-size:2;”>style=”font-family:Arial;color:#000000;font-size:2;”>: McGraw-Hill, Inc.; 1990:383-412.
7. Millikan LE. Drug Eruptions. In: Newcomer VD, Young EM Jr. Geriatric Dermatology: Clinical Diagnosis and Practical Therapy. New Yorkstyle=”font-family:Arial;color:#000000;font-size:2;”>style=”font-family:Arial;color:#000000;font-size:2;”>: Igaku-Shoin; 1989:169-177.
Om du vill kommentera den här artikeln, kontakta [email protected].