Zika: Forskare lär sig mer om de långsiktiga konsekvenserna för barn

Under 2015 svepte zikaviruset genom Brasilien och Amerika. Det var första gången ett myggburet virus var känt för att orsaka allvarliga fosterskador, och Världshälsoorganisationen förklarade det som en ”nödsituation för folkhälsan som krävde ett globalt ingripande.”

”Det här var verkligen ett fenomen utan motstycke”, säger dr Albert Ko, en epidemiolog vid Yale School of Public Health som har arbetat i Brasilien i över två decennier. ”Det fanns en ny, framväxande patogen i världen.” Pandemins status som nödsituation upphävdes i november 2016. Men den lämnade mer än 3 700 barn som föddes med fosterskador – varav den allvarligaste är mikrocefali, där barn föds med små huvuden och hjärnskador – i dess efterdyningar.

Under de tre år som gått sedan den avslutades har pandemin blivit ett objekt av besatthet för forskare, som har publicerat mer än 6 000 forskningsartiklar om den. Vad har de kommit fram till? För att ta reda på det granskade Ko och två kollegor ett urval av dessa publikationer. De fann att forskarna har kunnat följa långsiktiga hälsokonsekvenser hos barn som smittats av viruset före födseln. Men framstegen med att besegra pandemin visade sig vara ett hinder för ytterligare forskning om vacciner och diagnostik som skulle kunna bidra till att förhindra andra epidemier i framtiden.

I deras nya artikel, som publicerades på onsdag i New England Journal of Medicine, konstateras att zikas ursprung och effekter är komplicerade, att utbrott fortfarande sker och är oroväckande i Asien, och att vi är dåligt förberedda för nästa gång zika slår till.

Här är vad de fann:

Goda nyheter: Procentandelen barn som föds med mikrocefali till mödrar som smittats av zika är lägre än vad epidemiologerna först trodde.

Skadliga nyheter:

Om de gravida som smittats av zikavirus visar studier att endast 5-14 procent av de gravida föder barn med tecken på medfött zikasyndrom (vilket kan orsaka utvecklingsproblem med hjärnan och synen), och 4-6 procent av de gravida föder barn med mikrocefali.

Det är mycket lägre än vad forskarna först trodde, och det innebär att cirka 70-80 procent av de gravida kvinnor som får zika inte överför infektionen till barnet. Och även när de gör det föds cirka 10-20 procent av barnen med zika utan några första tecken på fosterskador.

Tyvärr upptäcker forskarna också att barn med zika som verkar må bra vid födseln kan uppvisa problem med kramper, syn och hjärnutveckling under det första året och kanske även därefter. ”När vi följer dessa barn”, säger Ko, ”kanske det vi ser bara är toppen av isberget. Det kan finnas andra, mer subtila defekter som påverkar språk och kognition.”

Det är inte helt klart vad som orsakar att vissa barn föds med missbildningar och inte andra, men forskarna har begränsat orsakerna. De vet med säkerhet att det inte kommer från exponering för bekämpningsmedel eller vacciner. Tidpunkten verkar viktig: Mödrar som smittas under första trimestern löper två till tre gånger större risk att få barn med komplikationer. Det kan också ha att göra med föräldrarnas genetiska sammansättning och tidigare exponering för andra virus som denguevirus.

Goda nyheter: Vi lärde oss många nya saker om zika under och efter pandemin.

Svaga nyheter: Vi har ingen historia av bra data om zika, så det är svårt att isolera signalen från bruset.

I början trodde folkhälsoforskare att en viss stam av zikaviruset – den som cirkulerar i Nord- och Sydamerika, med rötter i Asien – var den enda stam som orsakade fosterskador som mikrocefali.

Nu visar bevisen att även andra stammar kan orsaka fosterskador. I afrikanska och asiatiska länder där zika har cirkulerat i årtionden kan fosterskador ha försvunnit under radarn helt enkelt på grund av att läkarkåren inte höll ett vakande öga på dem.

”Det krävs mycket övervakning för att upptäcka dessa fall”, säger Scott Weaver, chef för Institute for Human Infections and Immunity vid University of Texas Medical Branch. ”Det krävdes bokstavligen miljontals infektioner innan detta ens uppmärksammades.” Med tanke på att andelen mödrar med zika som föder barn med mikrocefali är 4-6 procent kan det ha krävts en koncentrerad miljö – som i nordöstra Brasilien, där miljontals barnafödande kvinnor först utsattes för zika på kort tid – för att sambandet mellan viruset och fosterskador skulle bli synligt.

Resultatet, konstaterade forskarna, är att det inte finns tillräckligt med bevis för att säga att någon zikastam är lågrisk – i motsats till vad den indiska regeringen hävdade under ett utbrott 2018 i nordvästra Indien.

Och även om zikas allvarligaste inverkan är på spädbarn under utveckling kan den också ha störande effekter på befolkningen i allmänhet. Vi lär oss också om sambandet mellan zika och en sällsynt och otäck variant av Guillain-Barrés syndrom, en autoimmun sjukdom som leder till svaghet och ibland förlamning.

”Den Guillain-Barrés sjukdom som förekommer är allvarligare … och kan ha mer långvariga, permanenta effekter”, säger Dr Sankar Swaminathan, chef för divisionen för infektionssjukdomar vid University of Utah. Han säger att den version av Guillain-Barré som är kopplad till Zika kommer vid en relativt hög incidens och drabbar yngre personer.

Goda nyheter: Vi befinner oss i en lugn fas när det gäller zika.

Skadliga nyheter: Vi är i en lugn fas när det gäller zika: Forskare tror att Zika kommer att slå till igen; de vet bara inte var eller när. Och när det kommer är vi inte helt förberedda.

”Jag tror att den viktigaste läxan att lära sig är att moder natur alltid bestämmer”, säger dr Michael Osterholm, chef för Center for Infectious Disease Research and Policy vid University of Minnesota.

Mänskliga åtgärder gjorde inte slut på epidemin. Folkhälsosamfundet arbetade för att begränsa den, genom diagnostik, utbildning och reseavråd. Men i slutändan gick viruset sin väg, smittade en stor del av befolkningen och flockimmunitet utvecklades, vilket stoppade spridningen.

”Detta är vad som händer med många olika epidemier”, säger epidemiologen Ko. ”När en stor del av befolkningen väl är smittad är de immuna och skyddar faktiskt andra människor från att bli smittade.”

”Just nu är zikaöverföringen på västra halvklotet mycket, mycket låg”, säger dr Lyle Petersen, chef för CDC:s division för vektorburna sjukdomar. ”Det betyder inte att den har försvunnit helt och hållet eller att vi inte kommer att behöva oroa oss för den i framtiden.” Med tiden, när människor som inte är immuna mot zika föds eller flyttar in i ett samhälle, blir befolkningen mottaglig för ett nytt utbrott. ”Kan det vara om fem, 10 eller 20 år? Vi vet inte riktigt”, säger Petersen.

Under den tid som viruset var aktivt gjorde forskarsamhället snabba framsteg i utvecklingen av diagnostiska tester och vaccinkandidater: Inom sex månader efter pandemiutbrottet befann sig vacciner i det första skedet av kliniska prövningar. Men pandemin avtog några månader senare, vilket gjorde att vaccinerna fastnade i godkännandekedjan, utan tillräckligt många människor som riskerade att drabbas av zika för att kunna gå igenom kliniska prövningar i fas 2 och 3.