10 kvinnor om hur morgonsjuka verkligen känns

Men filmer och tv har kanske lärt alla att tro att kräkningar i mitten av ett jobbmöte är ett universellt första tecken på graviditet, men i verkligheten är graviditet inte alltid som man tror att det ser ut. Under din första trimester kan du uppleva morgonsjuka, ett illamående som orsakas av hormoner som kan börja verka så tidigt som två veckor efter befruktningen, enligt Mayo Clinic. Och trots namnet är morgonillamående inte bara begränsat till morgonen. Det kan drabba vissa kvinnor på natten eller under dagen också. Även om morgonsjukan vanligtvis försvinner vid den 12:e veckan av graviditeten, varar den för vissa kvinnor längre. Här förklarar 10 kvinnor med mycket olika erfarenheter hur morgonsjukan kändes för dem.

1. ”Jag kände bara min morgonsjuka i samband med mat och direkt efter att jag ätit. Jag var lärare i femte klass på den tiden. Efter lunchen var jag tvungen att avbryta min undervisning mitt i meningen, svälja och fortsätta. Om jag fortsatte att prata skulle allting ha kommit upp. Helt milt och under min kontroll men definitivt märkbart. Min lust att äta försvann helt enkelt. På grund av min matavvikelse gick jag inte upp i vikt under min första trimester. Tung mat utlöste mitt illamående. Allt jag ville äta var mustig mat… hela tiden. Guacamole, potatismos, ramensoppa… det var vad jag tyckte var aptitligt. Jag kräktes aldrig av illamående, det var bara allmänt. Mitt illamående gav mig samma känsla som om jag hade gått förbi en sopcontainer. Lukten vänder bara på magen och man kan inte ens tänka sig att äta. Morgonkräksjuka är som att ha en sopcontainer som följer dig hela dagen, men utan lukten.” -JoAnn, 36

2. ”Före graviditeten använde jag grillad kyckling till nästan allt. Det var mitt favoritprotein att gå till. Under graviditeten, om jag öppnade kylskåpsdörren för att få ens en doft av kyckling, var det en sprint till badrummet. När graviditeten fortskred växte min aversion mot fjäderfä. Även om jag såg det på någons tallrik fick jag magen att röra sig och munnen att fyllas med saliv före kräkningar. Jag jämförde känslan med kroppens reaktion på en dålig tequila. Så snart tanken på synen av maten eller lukten fanns i mitt sinne ville min kropp bli av med den så snabbt som möjligt. Den andra doft som gjorde mig fysiskt sjuk var vanilj. Jag arbetade med en kvinna som hade ett ljus med vaniljdoft vid sitt skrivbord. Det var en öppen kontorsmiljö, så det fanns ingen möjlighet att undkomma doften. Hon tände det varje dag efter lunch (förmodligen för att bli av med matlukterna på kontoret). Det var något med den söta och mustiga doften som gav mig svett i munnen och en kraftig kräkreflex.” -Gretchen, 36

3. ”Jag kämpade med morgonsjuka från ungefär 12 till 24 veckor. Från vecka 12 till 16 var illamåendet försvagande. Jag kunde inte åka buss till jobbet eller sitta på ett möte utan att känna ett behov av att spy. Det slutade med att jag gick en och en halv mil till jobbet i stället, bokstavligen uppför backen åt båda hållen. Jag kräktes bara några få gånger på grund av morgonkräksjukan, men jag hade hela tiden saltinkakor och godis mot morgonkräksjuka i min handväska. Efter 16 veckor var illamåendet dämpat, men det smög sig fortfarande på vid de mest olämpliga tillfällen (dvs. möten, luncher, vandringar osv.). När det gäller livsmedel förstörde morgonkräksjukan ingenting för mig på lång sikt, men jag lade min kärlek till curry på is under graviditeten. Tanken på att äta något med curry i, eller ens lukta på det, gjorde mig illamående. Jag är glad att kunna meddela att jag nu kan njuta av Tandoori-kyckling när jag vill!” -Hilary, 28

4. ”Min morgonsjuka kändes som en tre månaders baksmälla. Jag kände mig ständigt illamående. Inga kräkningar, men det fanns torra uppstötningar. Jag hade huvudvärk som kändes som om någon hade borrat i min hjärna. Jag var smärtsamt trött och kände att jag ville krypa ner under skrivbordet på jobbet och övervintra. Jag gick upp mest i vikt under första trimestern varje gång eftersom mat var det enda som fick mig att må bättre. Jag levde på bagels, flingor och pizza. Jag är en extrem kaffeälskare och visste alltid när jag var gravid eftersom lukten av kaffe fick mig att kräkas. Jag älskar fortfarande dessa livsmedel men jag äter dem mer måttligt nu när jag inte är gravid. Så fort jag nådde 13 veckor försvann alla dessa symtom så jag visste varje gång att det var tillfälligt men 3 månader med dessa symtom varje dag kändes som 3 år.” -Kelley, 39

5. ”Det bästa sättet jag kan beskriva det på är att jag kände mig carsick konstant, och konstigt nog började det först på kvällarna, sedan när dagarna gick höll det på länge och längre tills det var hela dagen och hela kvällen. Det fanns helt enkelt ingen mat som lät tilltalande för mig. Jag visste att jag behövde äta för om jag inte gjorde det kände jag mig sämre, så det var en ond cirkel. Jag spydde faktiskt aldrig, men det fanns tillfällen då jag önskade att jag kunde göra det för att få det hemska illamåendet att försvinna. Jag överlevde på bakad potatis, bagels, popcorn, saltstänger och ginger ale i ungefär en månad. Också eftersom jag inte åt mycket var jag ständigt utmattad och hade svårt att fungera under dagen. Jag kunde inte heller mata kaffe, grönsaker eller någon form av kött eller kyckling i synnerhet. Jag ville ha stärkelserika, intetsägande saker och kolsyra. Min morgonkräksjuka höll i sig fram till vecka 12 och försvann sedan helt och hållet.” -Heather, 32

6. ”Innan jag blev gravid lät morgonsjukan alltid som ett milt obekvämt anfall av illamående som skulle gå över vid lunchtid med hjälp av några saltpinnar. ’Har du provat ingefära eller pepparmint?’ Jag har aldrig rullat med ögonen så hårt. Jag tillbringade mina första 15 veckor med att huka mig över en toalett eller en papperskorg minst 10-12 gånger om dagen och trodde att detta var helt normalt. Om jag kunde få in pommes frites eller makaroner eller någon annan maträtt som inte luktar kött på avstånd i magen gav det mig oftast en timme eller så innan jag bokstavligen kände att det kom upp igen. Det var inte förrän jag började motstå mat helt och hållet som min man insisterade – eh – tvingade mig att åka till akutmottagningen för att bli pumpad full med droppvätskor (ni skulle ha sett hur snabbt mina vener tog ner de där valparna!). Det blev snabbt uppenbart att jag var en av de lyckliga få som hade fått ett fall av hyperemesis gravidarum a la Kate Middleton, fast utan mediabevakning och global sympati. Jag fick ett recept som hjälpte till att avsevärt lindra mig till bara en episod eller två per dag fram till min tredje trimester då min kropp äntligen verkade anpassa sig till den nya bebisen inuti. Det är onödigt att säga att det jag upplevde inte var normalt. Det kändes som om jag på något sätt hade misslyckats genom att inte ha en bildskön graviditet fylld av prenatal yoga och grönkålssmoothies. Ännu värre var att jag var tvungen att ta medicin bara för att äta. Skuldkänslor kan bli en kraftfull känsla för oss mammor – men bara om vi tillåter det. Jag är nu mamma till tre vackra, friska barn, som alla kom hit med lite hjälp av apoteket, och det är okej för mig. En dag kanske jag till och med förlåter dem för att de torterade mig i livmodern.” -Lauren, 31

7. ”Morgonkräksjuka känns som slingorna i en berg- och dalbana som tar dig till kanten av att spy. Med olika graviditeter har jag känt olika grader av morgonillamående. Med min son var jag sjuk i sju månader. Det var ett nonstop illamående där jag experimenterade med vad som skulle hjälpa mig att bli mindre illamående – vissa frukter, tuggummi, minttabletter, proteiner – jag kunde inte ens titta på min gamla rutinfrukost med havregrynsgröt utan att bli så illamående att jag var tvungen att lägga mig ner. Med min dotter skulle jag få illamående av att tänka på vissa livsmedel som pilgrimsmusslor, ägg eller soppiga konsistenser.” -Linsey, 35

8. ”Min första graviditet var den värsta. Jag kräktes flera gånger om dagen i 20 veckor i sträck och förbannade de människor som myntade termen ’morgonkräksjuka’ när det faktiskt varade hela dagen. Att leva mitt dagliga liv var svårt och jag tillbringade så mycket tid som möjligt med att ligga på soffan. Jag var tacksam när min andra graviditet var mindre allvarlig. Jag kräktes fortfarande regelbundet men kunde ibland gå en hel dag och känna mig hygglig. Snabbt framåt tre barn till, och för mig var mina flickgraviditeter lättare än mina pojkgraviditeter. Det bästa råd jag kan ge en nybliven gravid mamma är att komma ihåg att illamåendet kommer att ta slut. Att behålla perspektivet är lika hjälpsamt som att ha kex och vatten vid sängkanten.” -Sarah, 35

9. ”Från det ögonblick jag vaknade till det ögonblick jag somnade kände jag mig sjuk. Jag torrhustade ungefär fem gånger om dagen och kräktes ibland. Inte bara det, jag hade fruktansvärd diarré. Det kändes som om det var morgonen efter en galen nyårsafton, varje dag i 13 veckor. Även om jag tog en tupplur eller slappnade av gjorde det ingen skillnad. Det var så konstigt också, för jag skulle vara utsvulten, men allting äcklade mig. Den enda mat som gick att äta var vanlig mat som kycklingfingrar och pommes frites, eller något superkryddat som thailändsk mat. Jag kunde också vakna mitt i natten och äta Cheerios när jag var hungrig. Till råga på allt hade jag vansinnig migrän, men man får inte ta några mediciner när man är gravid – så migränen fick mig att kräkas också. Det som också var jobbigt var att min familj var så lycklig, och det var verkligen jättesvårt att vara lycklig eftersom jag mådde så fruktansvärt dåligt. Arbetet var verkligen tufft – pendlingen var det värsta, eftersom morgnarna skulle vara värst. Jag skulle sitta på tunnelbanan och tänka ”Jag kommer bokstavligen att antingen spy eller gå på toaletten inför alla just nu”. Jag minns att jag tänkte att jag önskar att någon skulle ge upp sin plats åt mig eftersom jag kände att jag höll på att svimma, men eftersom jag inte visade mig så hände det inte. Jag var som en zombie på mötena och försökte bara ta mig igenom dagen. Den enda fördelen var att om något ”stressigt” hände på jobbet påverkade det mig inte som det brukar göra, eftersom jag bara försökte ta mig fram till lunch. Mitt enda råd är att bara ta sig igenom, det kommer så småningom att ta slut. Och jag vet att det är så klyschigt, men allt är värt det – jag skulle göra om det utan tvekan.” -Lindsay, 33

10. ”Från månad två till fyra av graviditeten kändes det som om jag hade ’morgonkräksjuka’ hela dagen utom på morgonen. Innan läggdags var det värst. Att ha mat i magen eller inte verkade inte göra någon skillnad, förutom att choklad och nötter var särskilt illamående. Den enda lindringen kom från sura livsmedel. Jag sög på limefrukter rakt av. Det var inte ett sug så mycket som en lättnad. Hursomhelst var det inte lätt att fixa det inför folk på kontoret eller på en restaurang. Svart kaffe hjälpte mycket (med måtta). Kanske var det därför morgnarna var uthärdliga!” -Erica, 36

Svaren har redigerats lätt för tydlighetens skull.

Följ Carina på Twitter.

.