En början på slutet: Bröderna Gracchi

Den romerska republikens fall har länge varit en källa till historisk fascination, Historiker och politiker vänder sig till denna period när de undersöker moderna politiska problem. Trots att den romerska republiken var sin tids främsta stormakt hade den på en generation kollapsat i inbördeskrig och förvandlats till en monarki. Oavsett om man är intresserad av de stora historiska personligheter som den gav upphov till (tänk Caesar eller Cicero), eller det imperium som uppstod ur dess ruiner, erbjuder den sena romerska republiken ingen brist på lärdomar som kan tillämpas på dagens politiska teman.

Och även om Caesars och Pompejus’ generation blev synonymt med republikens fall, måste vi se längre tillbaka i tiden för att se början på dess försämring. Bröderna Gracchis roll gav de första gnistorna till en revolution som skulle fortsätta att brinna under det kommande århundradet.

Gracchi

I slutet av det andra århundradet f.Kr. hade Rom etablerat sig som den dominerande kraften i Medelhavsvärlden – och erövrade Karthago, stora delar av Spanien, Makedonien och Grekland. Men trots de enorma rikedomar som genererades av dessa erövringar var inte alla inom Rom nöjda med samhället hemma.

Tiberius Gracchus föddes ca 168 f.Kr. och gjorde sig ett namn genom sin tid i militären. Som en kompetent soldat deltog han i belägringen av Karthago (146) och innehade ett kvestorium 137 – vilket befäste hans rykte som en stigande stjärna hemma i Rom. Det var dock under sin militärtjänstgöring som denne framtida revolutionär för första gången skulle anamma en mer radikal form av politik.

Under sin resa genom Italien på väg till Spanien lade han märke till en växande trend i det romerska samhället. I takt med att nya länder erövrades och nya territorier hamnade under romersk kontroll hade ett massivt överskott av slavar blivit tillgängligt. Tiberius Gracchus såg effekterna av detta på nära håll, med stora egendomar över hela Italien som huvudsakligen sköttes av slavar – i motsats till den traditionella bondeklassen (som nu såg sig själva utan arbete).

När Tiberius blev tribun år 133 f.Kr. såg han sin chans att försvara böndernas sak. Han införde lagstiftning för att bidra till att lindra den ekonomiska ojämlikheten genom ett lagförslag om jordreform. Detta innebar en omfördelning av mark i form av tilldelning, där denna mark kom från de större gods som dominerade den italienska landsbygden.

På grund av den kontroversiella karaktären hos hans lagförslag valde Tiberius att gå helt förbi senaten och ta sin lag till folkförsamlingen. Efter mycket fram och tillbaka, bland annat genom att hans medtribun Octavius avsattes, antogs hans lagförslag och en kommission inrättades.

Omfattande insatser

Tiberius skulle komma att betala ett högt pris för detta försök till genuin reform. Efter att ha tillkännagivit sin avsikt att ställa upp för sin andra tribunat – ett steg som bröt mot tidigare protokoll – lanserades uppmaningar i senaten för att förstöra vad de såg som ett tyranniskt maktövertagande. En mobb uppstod, och slutresultatet blev Tiberius Gracchus död i Jupiter Cappitolinus tempel, där 300 av hans anhängare brutalt klubbades ihjäl.

Våldscykeln skulle fortsätta med Gaius Gracchus, den yngre Gracchi-brodern. Gaius Gracchus var redan med i den jordkommission som hans bror hade initierat, och hade framgångsrikt suttit som tribun 123 innan han året därpå tog sig an en andra mandatperiod. Gaius använde sin position för att rikta in sig på Tiberius motståndare – samtidigt som han fortsatte med sitt jordreformprogram. Sporrad av sin brors död skulle Gaius också införa egna åtgärder genom en majssubvention riktad till de fattiga. Det skulle dock inte bli så. När spänningarna ökade igen bildades mobbar på båda sidor. Precis som några år tidigare kom senaten att stå över – Gaius mördades i den efterföljande konfrontationen.

Och även om båda bröderna Gracchi skulle få en våldsam död, skulle deras arv leva vidare. Det interna våldet hade nu återvänt till republiken, och senaten sände ett tydligt budskap – bråka med oss och se döden i vitögat. Det var denna återkomst av politiskt våld och omvälvningar inom romersk politik som skulle få störst inverkan på den efterföljande generationen. Bröderna Gracchi skulle i slutändan ge de första gnistorna till det politiska våldets eld som skulle komma.