Ge oss idag vårt dagliga bröd: En bön inte för mig – utan för Vi. – Stadia

Jag älskar bröd. Det är oemotståndligt för mig, särskilt när det är varmt och smort. Faktum är att jag kanske älskar bröd lite för mycket! Doften, jordigheten, minnena från hemmet. Mmmm.

Men för många barn runt om i världen är bröd inte bara en utsökt njutning. Det är en livsnödvändighet. Bröd är det som fyller en svullen mage och håller hungern borta. Det ger näring och viktiga näringsämnen för livet.

Under de senaste månaderna har olika medarbetare på Stadia guidat oss genom de tre första bönerna i Herrens bön som finns i Matteus 6: ”Fader vår i himlen, helgat vare ditt namn. Ditt rike komme, din vilja ske, på jorden som i himlen”. Den här månaden kommer vi till min favoritdel av Herrens bön. Den fjärde bön: ”Ge oss i dag vårt dagliga bröd”.

De tre första bönerna har traditionellt sett kallats ”du-bönerna”. Det är framställningar som vi gör till Gud om att han ska göra något som gör hans namn känt, som förkunnar hans storhet och främjar hans syften.

”Ge oss i dag vårt dagliga bröd” inleder de tre sista framställningarna som kallas ”vi framställningar”. Dessa tre sista böner till Gud handlar om den värld vi lever i här och nu och om våra behov och vår vägledning.

Bröd var, och är fortfarande, grundföda i den mellanösternska kulturen. Och i hela Bibeln används bröd allmänt för att symbolisera allt vi äter, vår näring, den mat som upprätthåller oss. Det är den obestridliga betydelsen av bröd i det här avsnittet.

Jag vill lyfta fram två ord i den här frasen som jag tror rymmer en rikedom och ett djup som vi ofta förbiser. Dessa ord är ”dagligen” och ”vårt.”

”Ge oss i dag vårt dagliga bröd.”

DAGLIGT. Detta märkliga grekiska ord ”Epiousios” (ep-ee-oo’- see-os) som våra biblar översätter med DAGLIGT, förekommer inte någon annanstans i Skriften. Det är alltså ett unikt ord fyllt av betydelse.

Många forskare anser att denna DAGLIGA begäran om bröd inte handlar om överflöd utan snarare om försörjning. ”Ge oss i dag precis tillräckligt för att tillgodose våra behov”. En av de tidigaste översättningarna av Herrens bön till gammal syriska (ett språk som är mycket nära parallellt med det arameiska språk som Jesus talade och som föregår engelskan med flera århundraden) lyder ”ge oss i dag det bröd som inte tar slut”.

En av de mest grundläggande mänskliga rädslorna är den att inte ha tillräckligt. Tänk om Jesus i denna bön lär oss att bönen kan hjälpa oss att frigöra oss från denna rädsla? Om vi ber ”ge oss i dag det bröd som inte tar slut”, innefattar det dagens bröd, det innefattar framtidens bröd och tillräckligt för att hålla oss vid liv – allt vi behöver, allt vi kommer att använda.

Rädslan för att inte ha tillräckligt i nuet, denna grundläggande mänskliga rädsla, kan förstöra känslan av glädje i nuet och undergräva hoppet för framtiden. Jag tror att vi finner en bred tillämpning om vi lutar oss mot denna gamla syriska översättning – där vi ber om att Gud ska befria oss från rädslan och ångesten för att inte ha tillräckligt att äta. ”Ge oss bröd för i dag och med det ge oss förtröstan om att vi även i morgon kommer att ha tillräckligt.”

Men det kan vara svårt för oss i vår kultur av överflöd att förstå en bön som befriar oss från den dagliga rädslan för att inte ha det grundläggande för att upprätthålla livet. Men återigen, så många barn runt om i världen går till sängs och drömmer om, hoppas och önskar sig en bit bröd. Detta är den värld som skrifterna ursprungligen skrevs till. Till människor med rädsla för daglig försörjning.

När vi nu har så mycket, betyder det att vi inte behöver be denna del av bönen? Jag menar, de flesta av oss kommer aldrig att uppleva undernäring och oförmåga att ge våra familjer grundläggande näring som bröd.

Nja, det för oss till ett annat viktigt ord i denna lilla fras i Herrens bön – ”VÅR”. Frasen är ”Ge oss i dag vårt dagliga bröd”, inte ”Ge mig i dag mitt dagliga bröd”.

”Ge oss i dag vårt dagliga bröd”

Vad jag älskar med alla de sex bönerna i Herrens bön är att även om vi uttrycker vårt beroende av Gud för att tillgodose våra behov, så är vi inte fria. I alla sex böner ser vi behovet av både en handling från Gud och en inbjudan till deltagande och ansvar från den som ber.

Vad kan vi göra för att se till att denna bön om det dagliga brödet uppfylls? Vad kan vi göra för att undanröja rädsla och fattigdom i världen?

Den kultur i Mellanöstern från första århundradet som Bibeln ursprungligen skrevs för var en kultur som förstod rädsla och hunger, men de förstod också gemenskap på ett djupt sätt. Att VÅRA behov är viktigare än MINA behov. Som västerländsk kultur byggdes Förenta staterna på principer om robust individualism. Den viktigaste enheten i ett individualistiskt samhälle är den enskilda personen. Vår identitet kommer från hur vi skiljer oss från dem som finns runt omkring oss. Jag är ansvarig för MIG och inte för DIG.

Vad händer om vi i denna del av Fader vår ser oss själva inte som en individ som är i DAGLIGA behov, utan som ett potentiellt svar på Fader vår? Ett instrument som Gud vill använda för att avvärja hungersnöden, för att undanröja rädslan och återupprätta glädjen i nuet och hoppet om framtiden? Stämmer inte detta överens med Jesu väg som vi ser i evangelierna?

Så, nästa gång du äter något slags bröd, kan du då stanna upp och be en liten bön? En bön av tacksamhet för det bröd du ska äta. En bön av tacksamhet för att du inte bara har tillräckligt för att tillgodose dina individuella dagliga behov, utan ett överflöd som kan delas med andra. En daglig bön som påminner oss om VÅRA behov och inte bara om mina egna.