Lamarcks teori om arv av förvärvade egenskaper

Teori om arv av förvärvade egenskaper

Lamarck påverkade Darwin med sin teori om arv av förvärvade egenskaper. Denna teori var tron på att om man använder en viss egenskap kan den föras vidare till ens förfäder. Denna teori hade två delar. Den första var användning och avveckling. Om en egenskap inte användes skulle individen förlora den. Om en egenskap användes kunde individen få och behålla denna egenskap. Den andra delen av teorin var att dessa egenskaper sedan kunde föras vidare till ens avkomma.

När organismer anpassar sig till sin miljö driver deras interaktioner med miljön fram en förändring av fysiologiska eller fysiska behov. Lamarcks teori skiljer sig från den moderna evolutionen genom att den inte beror på slumpen. Han trodde att organismerna fortsatte evolutionära processer för att nå ”perfektion”. I sin första bok, Philosohie zoologique, skrev han följande:

”Naturen har gradvis komplicerat sin struktur genom att producera alla djurarter efter varandra och genom att börja med den minst perfekta eller enklaste för att avsluta sitt arbete med den mest perfekta”.

Det klassiska exemplet som används är giraffen. Giraffens hals blev gradvis längre med tiden eftersom den behövde den för att nå blad högt uppe i träden. Med tiden skulle detta stärka och förlänga nacken hos en enskild giraff. Detta kunde sedan föras vidare till giraffens avkomma.