Produktionsfaktorer
Produktionsfaktorer, term som används av ekonomer för att beteckna de ekonomiska resurser, både mänskliga och andra, som, om de används på rätt sätt, kommer att ge upphov till ett flöde eller en produktion av varor och tjänster.
Simpelt uttryckt är produktionsfaktorer de ”insatsvaror” som behövs för att uppnå en ”produktion”. Alla ”insatsvaror” som måste användas är dock inte att betrakta som faktorer i ekonomisk mening. En del av dessa insatsvaror är i en normal situation ”gratis”. Även om t.ex. atmosfärisk luft, eller ett substitut för den, måste finnas till hands för att produktionen skall kunna fortsätta, räknas den inte till faktorerna eftersom den under de flesta omständigheter är tillgänglig i praktiskt taget obegränsade mängder. Om den däremot måste ledas in i en djup gruva eller under vatten måste den behandlas på samma sätt som de andra ”ekonomiska resurserna”. Ur hela ekonomins synvinkel innebär användningen av en resurs en kostnad om produktionen av något annat som är beroende av samma typ av resurs hämmas till följd av denna särskilda användning. Om insatsvaran är knapp i förhållande till behovet av den betraktas den således som en produktionsfaktor. De nödvändiga insatsvarorna kan vara knappa och därmed utgöra produktionsfaktorer, antingen för att de representerar något som inte kan produceras, som mark (i strikt ekonomisk bemärkelse), eller för att även om utbudet av dem skulle kunna ökas, som fabriker, skulle det vara kostsamt i termer av resurser att göra det.
Produktionsfaktorerna klassificeras vanligen i tre grupper: mark, arbetskraft och kapital. Den första gruppen representerar resurser vars utbud är lågt i förhållande till efterfrågan och som inte kan ökas som ett resultat av produktionen. Den inkomst som härrör från ägandet av denna faktor kallas ekonomisk ränta. Faktorn arbete representerar alla de produktiva resurser som endast kan användas till priset av mänsklig ansträngning. Lönen är betalningsformen för användningen av denna faktor. Den ansträngning som ekonomen betraktar som kvalificerande kan vara antingen manuell eller mental, även om man under tidigare perioder, och uppenbarligen under kommunismen, enbart betraktade manuellt arbete som en produktiv faktor. Den sista kategorin, kapital, är mer komplicerad. I den enklaste bemärkelsen avser den alla ”producerade” produktionsinstrument – fabrikerna, deras utrustning, deras lager av råmaterial och färdiga varor, hus, handelsanläggningar och så vidare. Kapitalägarna får sina inkomster i olika möjliga former; vinster och ränta är de vanligaste.
Det antas allmänt att nivån på en ekonomis produktion beror direkt, och faktiskt helt enkelt, på hur mycket av dess produktionsfaktorer som används. Det antas också att en typ av faktor i viss utsträckning kan ersätta en annan i produktionen. Studiet av nivån på faktorernas användning, av den specifika inriktningen på deras användning och av de belöningar som erhålls för deras användning utgör en stor del av ekonomin.