Varför är människor religiösa? Ett kognitivt perspektiv

Det snabba och enkla svaret på varför människor är religiösa är att Gud – i vilken form du än tror att han/hon/dem har – är verklig och att människor tror för att de kommunicerar med Gud och uppfattar bevis för att han/hon/dem är involverad i världen. Endast 16 procent av alla människor i världen är icke-religiösa, men det motsvarar ändå cirka 1,2 miljarder människor som har svårt att förena religionens idéer med vad de vet om världen.

Varför människor tror är en fråga som har plågat stora tänkare i många århundraden. Karl Marx, till exempel, kallade religionen för ”folkets opium”. Sigmund Freud ansåg att gud var en illusion och att dyrkarna återgick till barndomens behov av trygghet och förlåtelse.

En nyare psykologisk förklaring är idén att vår evolution har skapat ett ”gudsformat hål” eller gett oss en metaforisk ”gudsmotor” som kan driva oss till att tro på en gudom. Denna hypotes går i huvudsak ut på att religionen är en biprodukt av ett antal kognitiva och sociala anpassningar som har varit ytterst viktiga i människans utveckling.

Anpassad för tro

Vi är sociala varelser som interagerar och kommunicerar med varandra på ett samarbetsvilligt och stödjande sätt. När vi gör det har vi oundvikligen starkare band till vissa individer mer än andra. Den brittiske psykologen John Bowlby påvisade detta inflytande av anknytningar på barns känslomässiga och sociala utveckling, och visade hur dessa kan lida när de hotas genom separation eller missbruk. Vi fortsätter att förlita oss på dessa anknytningar senare i livet, när vi blir förälskade och får vänner, och vi kan till och med bilda starka anknytningar till icke-mänskliga djur och livlösa föremål. Det är lätt att se att dessa starka anknytningar skulle kunna överföras till religiösa gudar och deras budbärare.

Våra relationer är beroende av att vi kan förutsäga hur andra kommer att bete sig i olika situationer och över tid. Men de saker som vi knyter an till behöver inte nödvändigtvis finnas framför oss för att vi ska kunna förutsäga deras handlingar. Vi kan föreställa oss vad de skulle göra eller säga. Denna förmåga – som kallas kognitiv frikoppling – har sitt ursprung i barndomen genom låtsaslekar. Det är ett litet steg från att kunna föreställa sig hur någon vi känner tänker till att föreställa sig ett allsmäktigt, allvetande, människoliknande sinne – särskilt om vi har religiösa texter som berättar om deras tidigare handlingar.

En annan viktig anpassning som kan bidra till religiös tro är vår förmåga att förmänskliga föremål. Har du någonsin sett konturerna av en person för att sedan inse att det i själva verket är en kappa som hänger på dörren? Denna förmåga att tillskriva icke-mänskliga saker mänskliga former och beteenden visar att vi också lätt ger icke-mänskliga varelser, till exempel gudar, samma egenskaper som vi har och gör det därmed lättare att knyta an till dem.

Beteendefördelar

Förutom dessa psykologiska aspekter får det rituella beteende som ses i kollektiva gudstjänstfiranden oss att njuta av och vilja upprepa upplevelsen. Att dansa, sjunga och uppnå transliknande tillstånd var framträdande i många av förfädernas samhällen och uppvisas fortfarande av vissa i dag – bland annat av Sentinelesefolket och de australiensiska aboriginerna. Även mer formella ritualer är inte bara handlingar för social sammanhållning, utan förändrar också hjärnans kemi. De ökar nivåerna av serotonin, dopamin och oxytocin i hjärnan – kemikalier som får oss att må bra, som får oss att vilja göra saker igen och som ger oss en närhet till andra.

Dessa kognitiva anpassningar underlättas av utbildnings- och hushållsnormer som inte tenderar att ifrågasätta religiösa idéer. Även om vi uppmuntras att ifrågasätta andra idéer som presenteras för oss tidigt i barndomen och som kanske inte har en stark evidensbas – till exempel jultomten eller tandfen – är detta inte fallet med religion. Dessa utmaningar avråds ofta i religiösa läror och betraktas ibland som syndiga.

Oavsett din åsikt är religionens och det religiösa tänkandets inverkan på människans funktionssätt och utveckling en fängslande intellektuell debatt som inte visar några tecken på att ta slut. Naturligtvis kan man hävda att Gud skapar allt som beskrivs ovan, men det leder oss till en annan, större fråga: Vad finns det för bevis för Gud?