American Federation of Labor-Congress of Industrial Organizations
Sammanslagning av AFL och CIO
Passagerandet av Taft-Hartley-lagen 1947 och den ökande konservatismen i USA:s nationella arbetsmarknadspolitik som lagen innebar väckte fackföreningarna till förnyad politisk aktivitet. CIO anslöt sig till AFL i sitt motstånd mot den nya lagen, men den politiska enigheten omsattes först gradvis i facklig solidaritet. Efter Murrays död i slutet av 1952 blev Walter P. Reuther, chef för CIO:s United Automobile Workers, CIO:s ordförande. Tre år senare, 1955, slogs AFL och CIO samman och George Meany, tidigare chef för AFL, blev ordförande för det nya förbundet (en post han innehade fram till november 1979, några månader före sin död). Medlemskapet i den nya arbetsorganisationen omfattade ungefär en tredjedel av alla arbetare utanför jordbruket 1955. Medlemsantalet minskade stadigt därefter.
Library of Congress, Washington, D.C. (Digital File Number: cph 3b39490)
Å 1957 uttryckte fackföreningsfederationen etiska betänkligheter när den uteslöt Teamsters Union efter avslöjanden om korruption och arbetskraftsutpressning i vad som då var landets största fackförening. (Inte förrän 1987 återinfördes Teamsters Union i AFL-CIO.)
Den konservative Meany och den liberale Reuther uppnådde aldrig mer än en iskall hjärtlighet, och 1968 lyckades Meany få Reuther och flera andra CIO-ledare uteslutna ur förbundets styrelse. Reuthers United Automobile Workers (UAW) drog sig därefter snabbt ur AFL-CIO och allierade sig med Teamsters från 1968 till 1972. Reuther dog 1970, och två år efter Meanys avgång och Lane Kirklands tillträde till AFL-CIO:s ordförandeskap 1979 återanslöt sig UAW till AFL-CIO. Under Kirklands ordförandeskap (1979-95) minskade andelen arbetstagare som representerades av organiserade arbetare från 19 till 15 procent.
När Kirkland gick i pension den 1 augusti 1995 utsåg han sin sekreterare och kassör, Thomas R. Donahue, att fylla återstoden av sin mandatperiod. Vid organisationens kongress 1995 besegrades Donahue i presidentvalet av John J. Sweeney i vad som markerade det första konkurrensutsatta valet i AFL-CIO:s historia. Sweeney, tidigare ordförande för Service Employees International Union (SEIU), ledde ett olikt parti som ville vända förbundets minskande medlemsantal och sviktande politiska makt. År 1995 valdes också den första färgade personen till ett av AFL-CIO:s verkställande organ när Linda Chavez-Thompson blev vice ordförande. Sweeney lovade att öka det fackliga medlemskapet genom aggressiva organiseringskampanjer och politisk lobbying.
På grund av en ökande nedgång i antalet fackföreningsmedlemmar blev dock fem internationella fackföreningar – Laborers’ International Union of North America (LIUNA), SEIU och United Brotherhood of Carpenters samt Union of Needletrades, Industrial and Textile Employees (UNITE) och Hotel Employees and Restaurant Employees Union (HERE), som senare slogs samman till UNITE HERE – gick 2003 samman för att bilda New Unity Partnership (NUP), en informell koalition som förespråkade en reform av AFL-CIO och betonade organiseringsinsatser för att främja facklig tillväxt. Efter upplösningen av NUP 2005, avskilde sig dess tidigare medlemsförbund – som då även omfattade United Food and Commercial Workers (UFCW) och Teamsters – från AFL-CIO och startade Change to Win, en formell koalition som erbjöd ett alternativ till AFL-CIO.
Å 2009 avgick Sweeney från posten som AFL-CIO:s ordförande. Han efterträddes av Richard Trumka, som tidigare varit ordförande för UMWA och AFL-CIO:s sekreterare och kassör.