Frito-Lay

Frito-Lay startade som två separata företag i början av 1930-talet som 1961 slogs samman till Frito-Lay. Företaget blev ett dotterbolag till PepsiCo 1965. Bland de snacks som tillverkas under namnet Frito-Lay finns Lay’s potatischips, Fritos majschips, Cheetos snacks med ostsmak, Doritos och Tostitos tortillachips. Frito-Lay North America står för en tredjedel av PepsiCo:s årliga rörelsevinst.”

”Frito-Lays historia

The Frito Company

1932 köpte Charles Elmer Doolin, chef för Highland Park Confectionery i San Antonio, ett recept för majschips, en handhållen potatisrivare och 19 detaljhandelskonton från en tillverkare av majschips för 100 dollar, som han lånade av sin mor. Doolin startade ett nytt majschipsföretag, The Frito Company, i sin mors kök. Doolin, hans mor och hans bror tillverkade majschips, som kallades Fritos, och hade en produktionskapacitet på cirka 10 pund per dag. Doolin distribuerade Fritos i påsar på 5 cent. Den dagliga försäljningen uppgick till mellan 8 och 10 dollar och vinsten var i genomsnitt cirka 2 dollar per dag. År 1933 ökade produktionen av Fritos från 10 pund till nästan 100 pund tack vare utvecklingen av en ”hammarpress”. I slutet av året fanns produktionslinjer i Houston och Dallas. Frito Company:s huvudkontor flyttade också till Dallas för att dra nytta av stadens centrala läge och bättre tillgång till råvaror. År 1937 öppnade The Frito Company sitt forsknings- och utvecklingslaboratorium och introducerade nya produkter, bland annat Fritos Peanut Butter Sandwiches och Fritos Peanuts, för att komplettera Fritos och Fritatos Potato Chips, som hade introducerats 1935.

1941 öppnade företaget sin västra avdelning i Los Angeles med två försäljningsvägar, som skulle bli prototypen för The Frito Company:s distributionssystem. År 1945 bildades Frito Sales Company för att skilja försäljningen från produktionsverksamheten. Expansionen fortsatte med utfärdandet av sex franchiseavtal genom Frito National Company samma år. År 1950 såldes Fritos i alla 48 delstater. 1954 utfärdade Frito Company sitt första offentliga aktieerbjudande. När Doolin dog 1959 tillverkade Frito Company över fyrtio produkter, hade fabriker i arton städer, sysselsatte över 3 000 personer och hade 1958 en försäljning på över 50 miljoner dollar. År 1962 skulle Fritos säljas i 48 länder.

H.W. Lay & Company

1931 sålde en försäljare Herman Lay potatischips i södra USA från sin bil. År 1932 startade Lay ett chipsföretag i Nashville, Tennessee. Lay anställdes som försäljare för Barrett Food Products Company, en tillverkare av Gardner’s Potato Chips i Atlanta, Georgia, och tog så småningom över Barretts lager i Nashville som distributör. Lay anställde sin första försäljare 1934 och tre år senare hade han 25 anställda och en större tillverkningsanläggning där han tillverkade popcorn och jordnötssmörsmörgåsar.

En representant för Barrett Food Company kontaktade Lay 1938 och erbjöd sig att sälja Barretts fabriker i Atlanta och Memphis till Lay för 60 000 dollar. Lay lånade 30 000 dollar från en bank och övertalade Barrett Company att ta mellanskillnaden i form av preferensaktier. Lay flyttade sitt huvudkontor till Atlanta och bildade H.W. Lay & Company 1939. Han köpte senare Barretts tillverkningsanläggning i Jacksonville, Florida, tillsammans med ytterligare anläggningar i Jackson, Mississippi, Louisville, Kentucky och Greensboro, North Carolina. Lay behöll Gardner-varumärket för Barrett Food Products fram till 1944, då produktnamnet ändrades till Lay’s Potato Chips.

Lay expanderade ytterligare på 1950-talet genom köpet av The Richmond Potato Chip Company och Capitol Frito Corporation. År 1956 var H.W. Lay & Company, med mer än 1 000 anställda, fabriker i åtta städer och filialer eller lager i tretton andra, den största tillverkaren av potatischips och snacks i USA.

Fusionen bildar Frito-Lay, Inc.

1945 beviljade Frito Company H.W. Lay & Company exklusivt tillstånd att tillverka och distribuera Fritos i sydöstra USA. De två företagen arbetade för nationell distribution och utvecklade ett nära affärsförhållande. I september 1961 slogs The Frito Company och H.W. Lay & Company samman till Frito-Lay, Inc. och slog samman sina huvudkontor i Dallas, Texas. Vid denna tidpunkt uppgick företagets årliga intäkter till 127 miljoner dollar, som till stor del kom från försäljningen av de fyra huvudvarumärkena vid denna tidpunkt: Fritos, Lays, Cheetos och Ruffles.

Division av PepsiCo, Inc.

I februari 1965 tillkännagav styrelserna för Frito-lay, Inc. och Pepsi-Cola en plan för sammanslagning av de två företagen. Den 8 juni 1965 godkändes sammanslagningen av Frito-Lay och Pepsi-Cola Company av aktieägarna i båda företagen, och ett nytt företag med namnet PepsiCo, Inc. bildades. Vid tidpunkten för fusionen ägde Frito-Lay 46 tillverkningsanläggningar i hela landet och hade mer än 150 distributionscentraler i USA.

Fusionen eftersträvades på grund av flera faktorer, varav en var potentialen för Frito-Lays snacks att distribueras utanför de ursprungliga marknaderna i USA och Kanada – via Pepsi-Colas befintliga närvaro och distributionsnätverk i 108 länder vid tidpunkten för fusionen. Den internationella distributionen av Frito-Lay-produkter utökades strax efter fusionen 1965, och dess närvaro i USA ökade samtidigt, vilket resulterade i att Lay’s blev det första chipsmärket som såldes över hela landet (i alla 50 amerikanska delstater) 1965.

Också vid denna tid hade PepsiCo tänkt sig att marknadsföra Frito-Lay-snacks tillsammans med Pepsi-Cola-läskedrycker. I en intervju med Forbes 1968 sammanfattade PepsiCo:s vd Donald Kendall detta genom att konstatera att ”potatischips gör dig törstig, Pepsi tillfredsställer törsten”. Planerna på att gemensamt marknadsföra läskedrycker och snacks motarbetades senare samma år, då Federal Trade Commission beslutade emot det.

1965-1980

När PepsiCo bildades behöll Frito-Lay fortfarande samma varumärke och produktsortiment som det hade haft fyra år tidigare, bestående av Fritos, Lay’s, Cheetos, Ruffles och Rold Gold kringlor. Företaget började snart expandera genom att utveckla nya snacksvarumärken på 1960- och 1970-talen, bland annat Doritos (1966), Funyuns (1969) och Munchos (1971). Den mest populära nya Frito-Lay-produkten som lanserades under denna tid var Doritos, som till en början presenterades som ett mer smakrikt tortillachips. Till en början uppfattade konsumenterna chipsen som alltför intetsägande. Som svar på detta lanserade företaget Doritos på nytt i smakerna Taco och senare Nacho Cheese. Den kryddigare sammansättningen visade sig vara framgångsrik och Doritos blev snabbt den näst mest populära produktlinjen från Frito-Lay, näst efter Lay’s potatischips.

Frito-Lay mötte ökad konkurrens på 1970-talet, från konkurrerande potatischipsvarumärken som Pringles, som lanserades av Procter & Gamble i konkurrens med Lay’s. Nabisco och Standard Brands expanderade också under 1970-talet för att tillverka chips, cheese curls och kringlor, vilket satte ytterligare press på Frito-Lays hela sortiment av snacksvarumärken.

1980-2000

Frito-Lay förvärvade Grandma’s Cookies 1980, som lanserades över hela landet i USA 1983. I januari 1978 slutförde Frito-Lays produktutvecklingsgrupp under ledning av Jack Liczkowski utvecklingen av Tostitos, en serie tortillachips i mexikansk stil. Tostitos Traditional Flavor och Tostitos Nacho Cheese Flavor började distribueras nationellt i USA 1980 och nådde en försäljning på 140 miljoner dollar, vilket gjorde det till en av de mest framgångsrika introduktionerna av nya produkter i Frito-Lays historia. Försäljningen av Tostitos ökade snabbt och 1985 hade det blivit Frito-Lays femte största varumärke med en årlig försäljning på 200 miljoner dollar. Före Tostitos låg Doritos, Lay’s, Fritos och Ruffles, som alla hade en årlig försäljning på mellan 250 och 500 miljoner dollar. Tostitos blev en långsiktig framgång, men flera andra nya produkter som lanserades på 1980-talet lades ned efter dåliga resultat. Dessa kortlivade Frito-Lay-produkter var bland annat Stuffers förfyllda dippskal och Toppels kex, som kom med ost som toppning. I slutet av 1980-talet förvärvade Frito-Lay Smartfood, ett varumärke för popcorn med ostsmak som företaget började distribuera över hela USA. Den internationella försäljningen började också öka betydligt vid denna tid, och de årliga intäkterna från försäljningen utanför USA och Kanada uppgick 1989 till 500 miljoner dollar, vilket bidrog till Frito-Lays totala försäljning på 3,5 miljarder dollar samma år.

Flera nya produkter utvecklades internt inom Frito-Lay och lanserades på 1990-talet, varav den mest framgångsrika var Sun Chips, ett flerkornschips som såldes för första gången 1991. Sun Chips, tillsammans med nya bakade (i stället för stekta) varianter av Tostitos och Lay’s, representerade Frito-Lays avsikt att dra nytta av en framväxande trend bland vuxna i USA, som visade en växande förkärlek för hälsosammare mellanmålsalternativ. År 1994 hade Frito-Lay en årlig detaljhandelsförsäljning på nästan 5 miljarder dollar och sålde 8 miljarder påsar chips, popcorn och kringlor under det året, vilket var bättre än konkurrenterna Eagle (som ägs av Anheuser-Busch) och Wise (som ägs av Borden).

Fram till mitten av 1990-talet fanns Frito-Lay representerat i PepsiCo:s organisationsstruktur som Frito-Lay, en enskild division inom PepsiCo. Detta ändrades 1996 när PepsiCo slog samman sin snacksverksamhet till vad som kallades ”Frito-Lay Company”, som bestod av två divisioner, Frito-Lay North America och Frito-Lay International. 1997 förvärvade Frito-Lay det kanderade popcornmärket Cracker Jack, följt 1998 av flera internationella förvärv och samriskföretag, bland annat Smith’s Snackfood Company (Australien) och Savoy Brands (Latinamerika).

Nyare historia (2000 – nutid)

Under det tidiga 1980-talet fortsatte PepsiCo att utveckla Frito-Lay-varumärkena på två olika sätt – genom internationell expansion och förvärv. Genom ett samriskföretag med Walkers, ett brittiskt företag som tillverkar chips och snacks, ökade Frito-Lay sin distributionsnärvaro i Europa. Liknande samriskföretag arrangerades i andra regioner i världen under 2000-talet, bland annat Smith’s i Australien och Sabritas och Gamesa i Mexiko. Som ett resultat av dessa internationella arrangemang är vissa globala Frito-Lay-produkter (t.ex. Doritos) märkta under samma namn över hela världen. Andra behåller sina ursprungliga regionala namn. Till exempel är Lay’s chips en liknande produkt som Walkers Crisps i Storbritannien och båda har liknande logotyper.

Quaker Oats Company slogs samman med PepsiCo 2001, vilket resulterade i att Quaker-snacks, inklusive Chewy-müslibars och Quaker-riskakor, började organiseras under den nordamerikanska verksamhetsdivisionen Frito-Lay. Denna verksamhetsstruktur var kortlivad, och 2003, som en del av en omstrukturering, fördes Frito-Lays internationella verksamhet (tidigare Frito-Lay International) in i PepsiCo International-divisionen, medan Frito-Lay North America bibehölls som en egen division, som omfattade Frito-Lays verksamhet i USA och Kanada.

Frito-Lay fortsatte att experimentera med förändringar av sammansättningen av sina produkter, och introducerade 2002 Lay’s och Cheetos med reducerat fettinnehåll. Produktlinjen ”Baked” utökades också 2002 med Baked Doritos. År 2003 introducerade Frito-Lay de första produkterna i sin ”Natural”-linje, som tillverkades med ingredienser som hade producerats ekologiskt. De första var Organic Blue Corn Tostitos, Natural Lay’s Potato Chips (kryddade med havssalt) och Natural Cheetos White Cheddar Puffs.

En ny vd, Irene Rosenfeld, utsågs 2005. Under hennes ledning fortsatte Frito-Lay North America att utöka sitt produktsortiment med förvärv som Stacy’s Pita Chip Company, som representerade ”Frito-Lays önskan att delta bredare i macrosnack-kategorin på 90 miljarder dollar”, särskilt när det gällde snacks gjorda med mer naturliga ingredienser, enligt rapporter från branschen vid den tiden. År 2010 omformulerade Frito-Lay Lay’s Kettle och Lay’s flavored chips till en ny variant som märktes som tillverkad med helt naturliga ingredienser. Försäljningen av Lay’s chips ökade med 8 % efter förändringen till helt naturliga ingredienser. Som ett resultat av detta tillkännagav Frito-Lay 2010 sina planer på att konvertera ungefär hälften av alla Frito-Lay-produkter, inklusive Sun Chips, Tostitos, Fritos och Rold Gold-pretzels, till helt naturliga ingredienser under 2011.”

*Information från Forbes.com och Wikipedia.org

**Video publicerad på YouTube av ”Julian Dario Combariza Gonzalez”