Vitbok om bruxism (sida 11)

admin

1 | 2 | 3 | 4 | 4 | 5 | 6 | 7 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13

Näringstillskott. Magnesiums viktiga roll i nerv- och muskelfunktionen ledde till att minst två forskare misstänkte att bruxism kan spåras till otillräcklig konsumtion, eller ineffektivt utnyttjande, av denna metall. En diet med magnesiumbrist sägs orsaka frekvent tandgnissling hos både sovande och vakna grisar (jfr Lehvila, 1994, s. 219). Hos människor innebär den föreslagna behandlingen magnesiumtillskott. Enligt Ploceniak (1990) ger till exempel långvarig magnesiumtillförsel nästan alltid bot för bruxism. Detta bekräftar den tidigare rapporten från Lehvila (1974), som hävdade anmärkningsvärda minskningar av frekvensen och varaktigheten av slipningsepisoderna (och ibland upphörde de helt) hos sex patienter som en gång om dagen tog en tablett med olika vitaminer och mineraler (som innehöll 25 mg { hos barn} eller 100 mg { hos vuxna} magnesium), i minst fem veckor. När intaget av kosttillskott upphörde återkom symtomen.

Förut ledde en liknande logik till att Cheraskin & Ringsdorf (1970) studerade effekterna av näringstillskott på tandslipare eller tandklämare. Av dessa tog 16 personer kalcium, A-vitamin, C-vitamin, vitamin B5 (pantotensyra), jod och E-vitamin. När de tillfrågades ett år senare rapporterade de att bruxism försvann. Däremot uppvisade de 15 bruxare som endast tog vitamin A, C, E och jod ingen förbättring. Det verkade rimligt att dra slutsatsen att de aktiva ämnena var kalcium och pantotensyra (vitamin B5).

Mer forskning behövs helt klart på detta område. Om sådana påståenden gäller för ens en liten del av dem som bruxar förtjänar de en närmare granskning eftersom det är relativt bekvämt, säkert och fritt från biverkningar att ta dessa kosttillskott.

Den enda återkoppling som jag har fått angående detta tillvägagångssätt är denna:

Jag har upptäckt att jag har outhärdligt tänderknyckande på dagtid när jag tränat mycket och svettats kraftigt. Kalcium och magnesium är de enda saker som stoppade klämandet. Intressant nog klämmer jag inte alls på natten.

Rekommendation: Tills sådana påståenden bekräftas, begränsas eller vederläggs i en storskalig, dubbelblind studie kan den bästa strategin vara att dagligen ta följande: magnesium (cirka 100 mg), kalcium (150 mg) och pantotensyra (50 mg), kombinerat med minst följande: vitamin A (1 000 IE), C-vitamin (300 mg), E-vitamin (60 mg) och jod (0,1 mg=100 mcg). Om bruxism avtar bör patienterna uppmanas att fortsätta att ta dessa tabletter. Om ingen förbättring observeras inom åtta veckor eller så bör man sluta med detta.

Anmärkningar och försiktighetsåtgärder:

  1. I dessa näringsstudier tar bruxare vanligen ett antal vitaminer och mineraler, inte bara en, och därför är det ännu inte möjligt att peka ut det effektiva näringsämnet. Dessutom fungerar dessa kosttillskott ofta synergistiskt eller kooperativt, vilket innebär att ett fåtal mineraler och vitaminer måste tas för att korrigera en brist på ett av dem. Tills vi vet mer om ämnet bör därför alla ovanstående kosttillskott tas, inte bara magnesium eller kalcium.
  2. Den tillgängliga bevisningen säger oss inte mycket om optimala doser, så det finns ett element av osäkerhet när det gäller att bestämma hur mycket man ska ta.
  3. Barn bör ta proportionellt sett mindre. Till exempel bör en åttaåring som väger cirka 70 pund ta ungefär hälften av den rekommenderade dosen.
  4. Magnesium bör undvikas vid nedsatt njurfunktion och akut uttorkning. Det ska inte tas om det orsakar diarré, andra biverkningar eller om det interfererar med andra läkemedel. Man bör avstå från att förskriva mer än 100 mg per dag, eftersom ett för stort intag eller en långvarig behandling kan orsaka trötthet och andningsproblem. Om man tar för mycket magnesium kan det till och med orsaka hypermagnesemi, vilket leder till illamående, kräkningar, letargi och blockering av urinblåsan. Liksom för de flesta läkemedel bör doseringen i grova drag bestämmas efter vikt. Enligt min åsikt är ungefär 0,7 mg per dag och pund kroppsvikt allt som bör tas (så en person som väger 143 pund behöver inte ta mer än 100 mg magnesium).
  5. Ett storskaligt experiment om effektiviteten av näringstillskott borde ha gjorts för länge sedan.