Hellboy-skaparen Mike Mignola önskar nästan att han inte hade släppt sin seriefigur

Det har varit ett tufft dygn för allas vår favorit, den karmosinfärgade paranormala utredaren. Hellboy, en karaktär som skapades för serietidningar av författaren och konstnären Mike Mignola i början av 1990-talet, var huvudperson i två Guillermo del Toro-regisserade filmatiseringar under åttiotalet, men hans senaste filmiska insats är en total omstart. Den här gången står The Descent-regissören Neil Marshall vid rodret, en chockerande kaxig David Harbour (Stranger Things) spelar titelrollen och berättelsen är anpassad från ”The Wild Hunt”, en Hellboy-serie som Mignola och konstnären Duncan Fegredo sammanställde för ett decennium sedan. Tyvärr har kritikerna inte varit snälla mot filmen hittills – i skrivande stund ligger den på 12 procent på Rotten Tomatoes. Men det är knappast Mignolas fel, och hans Hellboy-serier kommer säkerligen att förbli klassiker i den sekventiella konstens kanon. Vi träffade Mignola för att prata om hur han undviker recensionerna, om cameon från fans favoritkaraktären Lobster Johnson och om hans önskan att återgå till att teckna serier.

Hur såg dina samtal med regissören Neil Marshall ut?
Ja, jag har aldrig … Jag menar, jag har aldrig haft någon större konversation med Neil. Jag träffade honom bara en eller två gånger, antar jag, innan inspelningen började. Det är en helt annan planet än den relation jag hade med del Toro, för del Toro och jag hade pratat bokstavligen i flera år innan han gjorde filmen. Jag var ett stort fan av Neils arbete, särskilt The Descent, som fortfarande är en av mina absoluta favoritskräckfilmer. Det var många diskussioner om Neil och hur Neil skulle vara bra för den här filmen. Men inga riktiga samtal med Neil om vad vi skulle göra. Det var ungefär som: ”Åh, du är Neil Marshall, du är här för att göra det du gör, så du behöver ingen hjälp från mig!”

De samtal jag hade, förutom med producenten och manusförfattaren … Jag pratade ganska mycket med David Harbour. Han fortsatte att sms:a mig frågor. Riktigt intressanta frågor om: ”Vad tänkte du när du skapade honom? Vad tänkte du om detta?” Jag minns att han frågade: ”Var det några särskilda djur du hade i åtanke när du tänkte på hur Hellboy rör sig?”. Jag vet att vi hade minst en kväll då jag tänkte: ”Jag kan inte fortsätta att sms:a! Ring mig bara!” Så det blev en två timmar lång konversation om Gud vet vad. Allt under solen. Påverkade något av detta hans prestation? Jag vet inte. Men han ville helt klart ha så mycket bakgrund som möjligt om varifrån Hellboy kom för att kunna hitta sin egen version av karaktären.

Varför låta en ny, omstartad film ske?
Jag har inget att säga till om i dessa frågor eftersom jag inte innehar filmrättigheterna. Det har aldrig funnits något riktigt stopp för diskussionen om att fortsätta göra fler filmer. Producenterna har varit med från början och har aldrig släppt tanken på att fortsätta Hellboy-filmerna. Trodde jag någonsin att det skulle hända? Nej, förmodligen inte. Men av någon anledning valde de den tiden för att verkligen få fart på saker och ting, och en omstart kändes vettigt när man insåg att man inte skulle göra det med del Toro och inte heller med Ron . Jag tror att allas känsla var, om vi ska börja med en annan regissör, ska vi då belasta regissören med att fortsätta berättelsen som del Toro startade?

Jag vet att du inte har filmrättigheterna, men jag antar att jag tänkte att du skulle ha ett informellt veto om du inte ville att en film skulle göras.
Jag menar, jag kunde ha sagt: ”Jag vill inte att du ska göra den”. Det betyder inte att de nödvändigtvis skulle ha lyssnat på mig. Tack och lov behövde vi aldrig ha det samtalet. Det bästa jag kan göra med något sådant är att säga: ”Jag vill inte vara inblandad”. Men jag är väldigt lyckligt lottad som har producenter som vill att jag ska vara involverad, och särskilt eftersom de med den här filmen ville gå närmare källmaterialet, så skulle det vara ganska dumt av mig, som den enda killen som förstår källmaterialet helt och hållet, att säga ”Lycka till, jag vill inte ha något med det att göra”. Så jag var väldigt glad att jag fick chansen att vara med. Särskilt med ”The Wild Hunt”, som är en mycket komplicerad historia. Om du ska flytta runt bitarna är det bra att ha mig där för att säga: ”Om du ska flytta de här bitarna eller byta ut den här karaktären eller den där karaktären, låt oss använda den här karaktären, inte den där karaktären; låt oss sätta den här biten här och inte den där.” I alla mina berättelser finns det en viss logik som … inte finns med på sidan. Det är bra att jag är där och säger: ”Det här betyder det här, och om vi ska använda det här behöver vi det här.”

Men du var med och skrev ett utkast till manuskriptet, eller hur?
Ja, vid ett tillfälle. Chris Golden och jag … Jag hatar att skriva. Chris Golden och jag, som hade skrivit ett par romaner tillsammans, tog ett försök med ett par utkast till manus någonstans i mitten. Det var innan det blev en omstart. Vi gjorde ett par försök med ett utkast till manus och sedan gick det tillbaka till Andrew . Det är så det fungerar. Den här saken har studsat fram och tillbaka så länge att vi vid ett tillfälle satte vår egen grej på den.

Var det något från ditt manus som kom till filmduken?
Låt oss se. Det finns några bitar som jag hade ett finger med i spelet. Som Baba Yaga-grejen: Det finns två extra små Baba Yaga-scener som faktiskt lades till ganska sent när vi insåg att vi ville öka hennes delaktighet i berättelsen. Jag skrev mestadels de här två små bitarna. Så, ja, det finns saker där som jag tror att jag skrev, eller så tror jag att jag var i rummet med Andrew och sa: ”Hej, låt oss göra det här”. Men det är ett sådant samarbete att det är svårt att peka ut specifika ögonblick. Men när Hellboy rullar ut ur Baba Yagas hus och hon förbannar honom när han går ut ur huset var det en intressant bit eftersom jag tror att det var David Harbour som sa att Baba Yaga borde ha någon avskedsförbannelse eller någon avskedsstöt mot Hellboy. Den anteckningen kom till mig och jag tror att den biten, de saker hon säger till Hellboy när han går ut genom dörren, jag tror att det var jag som skrev det baserat på att Harbour sa: ”Vi behöver något där”. Det är en av mina favoritsaker som jag tittar på och som jag vill tänka, Ooh! Ja! Jag skrev den biten!

Vad tyckte du om den färdiga filmen?
Ja, det är så surrealistiskt för mig att se så mycket av det som är hämtat direkt från serietidningen. Vissa delar har flyttats runt och vissa scener är längre än vad jag gjorde och vissa är kortare än vad jag gjorde. Jag hade aldrig tidigare haft en upplevelse på inspelningsplatsen där jag tittade runt och tänkte: ”Herregud, det här är direkt från serietidningen. Den dag jag var på plats i Bulgarien var det Wild Hunt ute på ett fält. Där är Hellboy på hästryggen och Wild Hunt-killarna såg så nära den design som Duncan Fegredo gjorde i serietidningen. Det var ganska surrealistiskt. Och Lobster Johnsons dräkt är helt korrekt, eller 99 procent exakt som i serietidningen. Det har tagit en hel del tid att vänja sig vid att se mitt arbete så representerat på film. Så det var ganska häftigt.

Har du läst recensionerna av filmen?
Jag har inte gjort det.

Du har inte gjort det.
Jag är medveten om recensionerna, men jag har bestämt mig för att inte läsa recensionerna. Jag är angelägen om att höra vad fansen tycker om filmen. Jag vill verkligen att fansen ska vara nöjda. Men nej, jag kommer att hålla mig borta från recensionerna.

Du har större styrka än jag. Det slutar alltid med att jag läser mina dåliga recensioner.
Jag menar, internet är så mycket mer giftigt än det var för tio år sedan när vi hade den sista filmen ute. Det har varit en ganska otäck upplevelse att se hur annorlunda responsen på internet eller ryktesspridningen på internet, allt det där … Det är helt enkelt en annan planet än den var för tio år sedan.

Vems beslut var det att inkludera miniadaptionen av ”Hellboy i Mexiko” i början av filmen?
Jag vet inte var det kom in. Jag tror att det var ett av de relativt sena tilläggen till manuset. Det började alltid med något annat, med något före huvudberättelsen om Wild Hunt, för att introducera Hellboy som karaktär. Jag kommer inte ihåg vad det brukade börja med. Men jag minns det telefonsamtal jag fick – och kanske var det Neils idé – att göra Mexikoscenen, som jag tyckte fungerade helt enkelt underbart.

Det fick mig att titta på serietidningen igen och påminna mig själv om hur mycket jag älskar Richard Corben, som gjorde teckningen.
Det har varit en av de stora glädjeämnena i min karriär att få jobba med de två killar som får ett tack för den här filmen: Duncan, som skrev Wild Hunt-historien, och Richard, som har tecknat några av mina absoluta favoriter bland Hellboy-bilderna. Jag har varit en lycklig pojke.

Tag mig tillbaka till ursprunget av ”The Wild Hunt” som serietidning, långt tillbaka i tiden?
Oh, mitt minne är så dåligt. Jag är inte säker på när den började kokas. Det är roligt: Det var ungefär samtidigt som jag bestämde mig för att jag inte kunde teckna serien längre eftersom jag led av en stor förlust av självförtroende i min egen förmåga som konstnär. Så samtidigt som jag tänkte: ”Åh, nej, jag kan inte teckna serier”, höll jag på att förbereda detta episka verk med tre böcker. Tack och lov sa Duncan Fegredo ja till att arbeta med det, annars hade jag haft en enorm berättelse i bakhuvudet. Jag har alltid velat göra något med King Arthur. För flera år sedan hade jag talat om att göra någon slags anpassning av berättelsen om den heliga Graal, och jag antar att det aldrig riktigt försvann. Det mesta som jag någonsin har velat göra har funnit sin väg tillbaka till Hellboy, så jag tror att tanken på att koppla Hellboy till King Arthur-grejen länge fanns i bakhuvudet. Hur blev det till den här berättelsen? Jag vet ärligt talat inte. Jag vet att när det väl började … Jag hade aldrig tänkt mig att göra ett gigantiskt epos med tre böcker, men sådana här saker blir ibland en snöboll som rullar nerför kullen.

Vad man än tycker om filmen skulle det vara fel att säga att Harbour inte förkroppsligar karaktären på ett bra sätt. Vilket Ron Perlman naturligtvis också gjorde. David grävde verkligen ner sig och försökte göra den till sin egen samtidigt som han var sanningsenlig mot kärnidéerna.
Ja, han var fantastisk. Det är intressant att båda skådespelarna kommer från mitt arbete och att båda behåller vissa aspekter av karaktären från mitt arbete, men det är så radikalt olika historier, och tonerna i de två filmerna – eller tre filmerna, antar jag – är så olika att det inte kan undgås att kräva en annan typ av skådespelare. Det faktum att Davids relation är en far-son-relation, medan Ron och Selma hade den typen av romantiska saker i kärnan av sin berättelse, gjorde att det blev två mycket olika typer av prestationer.

Har du haft kontakt med Ian McShane överhuvudtaget?
Nej, jag såg honom på avstånd. Uppriktigt sagt skrämmer han mig till döds. Ingen presenterade oss för varandra och jag var liksom, jag mår bra. Det var coolt att se honom gå förbi. Men nej, det var bara den där kvällen i England när det regnade så hårt att jag bara letade efter en kopp kaffe och en markis att stå under. Jag såg honom på avstånd.

Jag intervjuade honom för några år sedan och var lika skräckslagen, men det slutade med att han var lika öppen och trevlig som någon annan jag någonsin har intervjuat. Så om du får en ny chans att träffa honom, var inte rädd!
Jag tycker att det som är fascinerande är att han tydligen var mycket god vän med John Hurt. Så det faktum att han spelade karaktären som John hade spelat tyckte jag faktiskt var väldigt häftigt.

I det här läget, mellan serietidningarna, filmerna, de animerade filmerna och så vidare, har du låtit många olika människor tolka Hellboy. Vad tror du att du har lärt dig om karaktären från andras tolkningar av karaktären?
Det är en svår fråga. Jag vet inte om jag har lärt mig något om Hellboy, men jag har lärt mig om hela den kreativa processen och hur det är att ha en karaktär som är din och som, lite efter lite, glider ur ens grepp. Ni vet? Han får ett annat liv, och mer och mer stöter man på människor som känner till Hellboy, eller tror att de känner till Hellboy, men som faktiskt inte har någon aning om de ursprungliga serietidningarna. Så det är en intressant process att skapa något och släppa det. Det kommer alltid att finnas en del av dig som säger: ”Jag önskar nästan att jag inte hade släppt honom”. Du vet? Den är inte riktigt min. Böckerna är mina; det är bra. Men vid en viss punkt är det som att se sitt barn växa upp och flytta bort. De gör saker som du inte vet något om och du saknar lite när de bodde i huset.

Det faktum att jag har serietidningar som är 100 procent av mig eller som jag samarbetar med en annan tecknare – för mig kommer det alltid att vara de riktiga Hellboy-grejerna. För när allt kommer omkring var de inte färdiga förrän jag sa att de var färdiga. När man lånar ut karaktären och låter andra ta över karaktären måste man acceptera att det inte kommer att bli exakt vad man själv skulle ha gjort. Annorlunda betyder inte nödvändigtvis sämre; det betyder bara att det är annorlunda.

Vad kommer du att göra härnäst?
Jag är lite mellan två saker just nu. Jag skriver flera nummer av Hellboy – det gör jag faktiskt i dag. Men med några års mellanrum får jag lust att teckna serier igen. Det är alldeles för länge sedan jag satt där och faktiskt ritade serier. Och det är inte roligt att skriva. Att hitta på skit är kul. Att sitta och skriva något som någon annan ska rita är inte alls roligt. Så jag har börjat laga lite serietidningar så att jag kan sitta där och vara den som har roligt.

Du nämnde att du hatar att skriva – gör du allting för hand och sedan skriver någon annan det?
Nej, nej, jag skriver. Jag hatar bara att skriva. Att skriva är arbete. Att förklara för en annan konstnär vad som händer i en panel är arbete. Och det är inte naturligt vad jag gör. Så ja, hela processen att sätta sig ner och skriva ett manuskript tycker jag är mycket smärtsam och det är verkligen jobbigt. Men att gå runt i köket och hitta på en historia, det är roligt, tills man tänker: ”Fan, nu måste jag skriva ner det för någon. Jag ser fram emot att gå runt och hitta på en historia och sedan sätta mig ner och rita den själv. Inte för att det inte har sin egen utmaning, men jag kan åtminstone göra det med tv:n på och det är ganska roligt. Jag ritar mycket hellre än skriver.

De fick med hummern i filmen! Karaktären ryktades vara på gång i Guillermo del Toros oproducerade treaktare, men hur hamnade han på skärmen här? När började han dyka upp i samtal om filmen?
Ja, del Toro ville använda allt i den tredje filmen. Jag har ingen aning om vad en tredje film faktiskt skulle ha varit, men var och varannan dag nämnde han något som skulle vara med i den. Så Gud vet vad han skulle ha gjort. Men ja, vi diskuterade tidigt att Neil ville ha med ursprungssekvensen och att han ville gå tillbaka och göra den närmare serieversionen än vad del Toro hade gjort. Och i serieversionen finns det en superhjälteskaraktär där, Torch of Liberty. Men jag hade påpekat, när de nämnde att de ville använda den karaktären, att den karaktären faktiskt var lånad av John Byrne. Jag sa: ”Låt oss inte använda Frihetens fackla. Men om jag hade skapat Lobster Johnson för länge sedan skulle jag ha satt in Lobster Johnson i den scenen.” Jag är glad att de kollade med mig i stället för att bara sätta in Frihetens fackla. Men jag sa: ”Ja, det här är ett perfekt ställe att sätta in Lobster Johnson på.” Det är verkligen ett bra exempel på hur jag kan gå tillbaka och förbättra och lägga till detaljer som jag inte kände till när jag gjorde serien.

Så på ett sätt är den här filmens version av Hellboys ursprung den ideala för dig?
Ja, ja, precis. Jag hade helt enkelt inte min egen pulp/äventyr/superhjälteskaraktär när jag började med serien.

Jag älskar idén om att de inte frågade dig om Frihetens fackla och sedan satte in honom i filmen utan att fråga Byrne, för av alla människor i serietidningar är han troligen den som är minst benägen att vara lugn och förlåtande om det.
Jag tror inte att de skulle ha gjort det utan att berätta för mig, men jag minns särskilt telefonsamtalet och att jag tänkte: ”Vänta, vänta, låt oss inte göra det!”

Denna intervju har redigerats och komprimerats.