The Harvard Gazette

Han spelade in sitt TED-talk med titeln ”What Makes a Good Life? Lessons from the Longest Study on Happiness”, 2015, och det har setts 13 000 000 000 gånger.

Forskarna fann också att äktenskaplig tillfredsställelse har en skyddande effekt på människors psykiska hälsa. En del av en studie visade att personer som hade lyckliga äktenskap i 80-årsåldern rapporterade att deras humör inte blev sämre även de dagar då de hade mer fysisk smärta. De som hade olyckliga äktenskap kände både mer känslomässig och fysisk smärta.

De som behöll varma relationer fick leva längre och lyckligare, sade Waldinger, och de ensamma dog ofta tidigare. ”Ensamhet dödar”, sade han. ”Den är lika kraftfull som rökning eller alkoholism.”

Enligt studien undvek de som levde längre och åtnjöt god hälsa att röka och dricka alkohol i överflöd. Forskarna fann också att de med starkt socialt stöd upplevde mindre mental försämring när de åldrades.

I en del av en nyligen genomförd studie fann forskarna att kvinnor som kände sig tryggt knutna till sin partner var mindre deprimerade och mer lyckliga i sina relationer två och ett halvt år senare, och de hade också bättre minnesfunktioner än de som hade frekventa äktenskapliga konflikter.

”Goda relationer skyddar inte bara våra kroppar; de skyddar våra hjärnor”, sa Waldinger i sitt TED-talk. ”Och dessa goda relationer behöver inte vara smidiga hela tiden. Några av våra åttakåriga par kunde käbbla med varandra dag ut och dag in, men så länge de kände att de verkligen kunde räkna med den andre när det blev svårt, tog dessa gräl inte ut sin rätt på deras minnen.”

Då åldrandet börjar vid födseln, bör människor börja ta hand om sig själva i varje skede av livet, menar forskarna.

”Åldrandet är en kontinuerlig process”, sa Waldinger. ”Man kan se hur människor kan börja skilja sig åt i sin hälsobana i 30-årsåldern, så genom att ta väl hand om sig själv tidigt i livet kan man ställa in sig på en bättre kurs för åldrandet. Det bästa råd jag kan ge är ’ta hand om din kropp som om du skulle behöva den i 100 år’, för det kanske du gör.”

Studien, liksom de återstående ursprungliga ämnena, har haft ett långt liv, som sträcker sig över fyra direktörer, vars mandat speglade deras medicinska intressen och syn på tiden.

Under den förste direktören, Clark Heath, som stannade kvar 1938-1954, speglade studien den tidens dominerande syn på genetik och biologisk determinism. Tidiga forskare trodde att fysisk konstitution, intellektuell förmåga och personlighetsdrag bestämde den vuxna utvecklingen. De gjorde detaljerade antropometriska mätningar av skallar, ögonbrynsbroar och födelsemärken, skrev ingående anteckningar om hur viktiga organ fungerade, undersökte hjärnaktiviteten med hjälp av elektroencefalogram och analyserade till och med männens handstil.

Nuförtiden tar forskarna blod från männen för DNA-testning och stoppar in dem i magnetröntgenapparater för att undersöka organ och vävnader i deras kroppar, förfaranden som skulle ha låtit som science fiction 1938. På så sätt representerar studien i sig själv en historia om de förändringar som livet för med sig.

Psykiater George Vaillant, som anslöt sig till teamet som forskare 1966, ledde studien från 1972 till 2004. Vaillant, som är utbildad psykoanalytiker, betonade relationernas roll och kom att inse att de spelar en avgörande roll för att människor ska kunna leva ett långt och behagligt liv.

I en bok med titeln ”Aging Well” skrev Vaillant att sex faktorer förutspådde ett hälsosamt åldrande för Harvard-männen: fysisk aktivitet, avsaknad av alkoholmissbruk och rökning, att de hade mogna mekanismer för att hantera livets upp- och nedgångar och att de åtnjöt både en hälsosam vikt och ett stabilt äktenskap. För männen från innerstaden var utbildning ytterligare en faktor. ”Ju mer utbildning innerstadsmännen fick”, skrev Vaillant, ”desto mer sannolikt var det att de slutade röka, åt förnuftigt och använde alkohol med måtta.”

Vaillants forskning belyste dessa skyddsfaktorers roll för ett hälsosamt åldrande. Ju fler faktorer som försökspersonerna hade på plats, desto bättre odds hade de för ett längre och lyckligare liv.

”När studien inleddes var det ingen som brydde sig om empati eller anknytning”, säger Vaillant. ”Men nyckeln till ett hälsosamt åldrande är relationer, relationer, relationer.”

Studien visade att genetikens och de långlivade förfädernas roll visade sig vara mindre viktig för livslängden än graden av tillfredsställelse med relationer mitt i livet, som nu erkänns som en bra prediktor för ett hälsosamt åldrande. Forskningen avfärdade också idén om att människors personligheter ”stelnar som gips” vid 30 års ålder och inte kan ändras.

”De som helt klart var tågvrak när de var i 20- eller 25-årsåldern visade sig vara underbara åttiotalister”, sade han. ”Å andra sidan kan alkoholism och svår depression ta människor som började livet som stjärnor och lämna dem i slutet av livet som tågvrak.”

Studiens fjärde direktör Waldinger har utökat forskningen till att omfatta de ursprungliga männens fruar och barn. Detta är den andra generationens studie, och Waldinger hoppas kunna utöka den till den tredje och fjärde generationen. ”Det kommer förmodligen aldrig att kunna replikeras”, sade han om den långvariga forskningen och tillade att det finns ännu mer att lära sig.

”Vi försöker se hur människor hanterar stress, om deras kroppar befinner sig i ett slags kroniskt ’kamp- eller flykt’-läge”, sade Waldinger. ”Vi vill ta reda på hur det kommer sig att en svår barndom sträcker sig över årtionden för att bryta ner kroppen i medelåldern och senare.”

Lara Tang ’18, en koncentratör i human- och evolutionsbiologi som nyligen anslöt sig till teamet som forskningsassistent, gläder sig åt möjligheten att hjälpa till att hitta några av dessa svar. Hon anslöt sig till arbetet efter att ha stött på Waldingers TED-talk i en av sina klasser.

”Det motiverade mig att forska mer om vuxnas utveckling”, säger Tang. ”Jag vill se hur barndomsupplevelser påverkar utvecklingen av fysisk hälsa, psykisk hälsa och lycka senare i livet.”

På frågan om vilka lärdomar han har dragit av studien sa Waldinger, som är zenpräst, att han dagligen praktiserar meditation och att han investerar tid och energi i sina relationer, mer än tidigare.

”Det är lätt att isolera sig, att fastna i arbetet och inte komma ihåg: ’Åh, jag har inte träffat de här vännerna på länge'”, sa Waldinger. ”Så jag försöker vara mer uppmärksam på mina relationer än vad jag brukade vara.”