”Sicilianare har en affinitet för den islamiska världen i sitt DNA”
Palermo, Italien – Ljudet av omkring två dussin barn som övar på att recitera Koranen fyller det annars tomma islamiska kulturcentret på Via Roma i Palermo, Italien.
Två bryter ut ur gruppen och börjar leka kurragömma mellan en gardin som skiljer barnavdelningen från resten av centret.
De leds snabbt tillbaka till sin plats av imam Sehab Uddin.
Hem för mer än 25 000 invandrare, många från muslimska majoritetsländer som Bangladesh, har Palermo blivit en symbol för multikulturalism och integration som har byggts på Siciliens historia.
Som ett muslimskt fäste i cirka 200 år mellan nionde och elfte århundradet bär Medelhavsön – där Palermo är huvudstad – fortfarande spåren av den islamiska historien både fysiskt och kulturellt.
Ahmad Abd Al Majid Macaluso, imam i Palermo, går genom San Giovanni degli Eremiti-klostret och pekar på en missfärgad del av väggen.
Han förklarar att det var där Mihrab brukade vara, det halvcirkelformade snitt i en moskés vägg som vetter mot Kaaba i Mecka, islams heligaste plats.
”Varje kyrka här brukade vara en moské som brukade vara en synagoga som brukade vara en kyrka som var en moské”, förklarar han. ”Detta är Siciliens historia.”
Imam Macaluso tror att dessa symboler, som den koranska inskriptionen på Palermos katedral, den arabisk-normandiska arkitekturen som finns överallt i landskapet och folkets kultur gör det lite lättare för muslimska invandrare att anpassa sig till sitt nya hem.
”För muslimer som kommer hit från andra länder är Sicilien säkert ett lyckligt undantag eftersom det finns en naturlig vilja till enhet, att erkänna ett broderskap med muslimer, judar och andra religioner”, sade Macaluso.
”Sicilianarna skiljer sig från resten av Europa genom denna naturliga läggning för mångfald. Sicilianare har denna affinitet för den islamiska världen i sitt DNA.”
Masrur Rahim, en smal 29-åring som ursprungligen kommer från Bangladesh, flyttade till Palermo när han var nio år.
Nu arbetar han på en resebyrå i stadens centrum, och han tillskriver sicilianarnas gästfrihet deras islamiska anor och mångkulturella förflutna.
”Den koppling man känner är människorna, för de har lämnat något inom folket”, säger Rahim. ”De är helt annorlunda än nordborna. De är mer vänliga här, de accepterar människor, det är bättre än andra platser i Italien, de norra platserna i Italien.”
Imam Sehab Uddin tror också att det finns en skillnad mellan kulturerna i norra och södra Italien.
”Italien är som ett hyreshus”, förklarar han. ”Människorna i norr sitter på de översta våningarna och pratar inte med människorna på de nedre våningarna . Människorna i norr, i städer som Padova och Venedig, är rädda för mig. Om jag försöker få deras uppmärksamhet för att ställa en fråga är de rädda för mig. Om jag frågar någon här svarar de och hjälper mig omedelbart.”
Patrizia Spallino, professor i arabiska språk och föreståndare vid Officina di Studi Medievali i Palermo, förklarar att den tunisiska arabiska som talades på ön för över 1 000 år sedan fortfarande är tydlig i den sicilianska dialekten genom platser och vardagsord.
Hamnkvarteret Marsala i Palermo härstammar från det arabiska marsa Allah, som betyder ”Guds hamn”.
Detta inflytande kan också ses i vanliga sicilianska ord som meskeen, från det arabiska miskeen, som betyder någon som är fattig eller olycklig.
Och även om det arabiska inflytandet är uppenbart för den som studerar språket och känner till historien, förklarar Spallino att den största delen av befolkningen är omedveten om dessa kopplingar.
Vad som inte är bortglömt för människorna är vad hon kallar Medelhavets idé om gästfrihet.
”Idén om gästfrihet, med början i Grekland och araberna och sedan bysantinerna … är helig”, säger hon. ”Man gör allt man kan för gästfrihet. I arabiska länder, när de bjuder in dig ger de dig ett te, något att äta, detta är också mycket sicilianskt.”
Men verkligheten av denna gästfrihet har inte varit densamma i hela Italien.
Under de senaste åren har Italien upplevt flera attacker mot invandrare – den värsta attacken ägde rum förra året i den centralitalienska staden Macerata, där en man som kandiderade i lokalvalen under det högerextrema partiet Lega sköt och skadade sex afrikanska invandrare i en serie skjutningar från bil till bil.
Förutom dessa attacker har Italiens inrikesminister Matteo Salvini intagit en hård linje mot invandring och ibland förbjudit dem som räddats i Medelhavet att gå i land i italienska hamnar.
En av de mest frispråkiga politikerna mot Italiens invandrarfientliga politik har varit Palermos borgmästare, Leoluca Orlando.
”Minister Salvini är inte emot muslimer, minister Salvini är inte emot invandrare, minister Salvini är emot italienare”, säger Orlando och knackar med fingret på sitt skrivbord. ”Han är emot vår gästfrihetskultur, han är emot vår Medelhavssjäl, han är emot vår historia.”
I januari förra året, Orlando, tillsammans med borgmästarna i Neapel, Reggio Calabria och Florens, drabbade samman med Salvini genom att förkasta det kontroversiella säkerhetsdekretet. Dekretet upphävde delvis uppehållstillstånd av humanitära skäl och ersatte det med kortare tillstånd för specifika händelser som naturkatastrofer.
Orlandos välkomnande inställning till invandring och mångkulturalism kan ses på hans kontor. Där finns en 200 år gammal koran i soffbordsstorlek som Aga Khan-stiftelsen skänkt till staden.
Arabiska och franska broschyrer om invandrares rättigheter ligger prydligt staplade vid sidan av hans skrivbord.
”När någon frågar hur många invandrare det finns i Palermo svarar jag inte 100 000 eller 120 000”, förklarar Orlando. ”Jag säger inga eftersom människorna i Palermo är palermitaner. Palermos borgmästare gör ingen skillnad mellan dem som är födda i Palermo och dem som bor i Palermo.”
Orlando kopplar sitt perspektiv på invandring och sin politik till stadens kultur och historia.
”I södra Italien, i synnerhet, är vi inte europeiska, jag är ledsen men Palermo är inte Frankfurt eller Berlin.”
”Palermo är inte Paris … Palermo är Beirut, Palermo är Istanbul, Palermo är Jerusalem, Palermo är Tripoli. Palermo är en stad från Mellanöstern i Europa. Medelhavet är inte ett hav utan en kontinent. Vi har en medelhavsidentitet som är mångkulturell.”
För människor som Masur har denna mångkulturella identitet hjälpt honom att känna sig inte bara tolererad – utan accepterad.
”Jag känner mig hemma nu”, säger han. ”Om jag åker någon annanstans i Italien, till exempel Venedig eller Milano, säger jag nej, jag vill åka hem till mitt Palermo.”
