Veckans tips: DRA och DRO – Differential Reinforcement Tools for Behavioral Change

Den senaste tiden har vi fördjupat oss i olika typer av differentiell förstärkning. Vi har tagit en titt på varför differentiell förstärkning är värdefull samt hur man använder DRI. Idag ska vi titta på ytterligare två som är nära besläktade: Differentiell förstärkning av alternativt beteende (DRA) och Differentiell förstärkning av annat beteende (DRO).

DRA är ”ett förfarande för att minska problembeteende där förstärkning ges för ett beteende som tjänar som ett önskvärt alternativ till det beteende som ska minskas, och där förstärkningen hålls inne efter att problembeteendet har uppvisats (t.ex. förstärkning av att slutföra akademiska uppgifter på arbetsbladet när det beteende som ska minskas är att prata ut)”. (Cooper, Heron, & Heward, 2007). Det viktigaste att komma ihåg här är att om du genomför en DRA har ett specificerat alternativt beteende valts ut för förstärkning.

Till exempel vill fröken Watson att hennes elever ska sluta ringa ut svar. Hon bestämmer sig för att inte förstärka de elever som ringer ut. I hennes situation innebär detta att om en elev ropar ut kommer hon inte att ge honom eller henne någon uppmärksamhet, inklusive påminnelser om att inte ropa ut. Hon kommer att förstärka det alternativa beteendet att räcka upp handen. Detta är en mycket vanlig användning av DRA, och den fungerar bra.

I ett annat exempel gråter Lisas dotter ofta när hon inte får det hon har bett om. Ibland resulterar detta i uppmärksamhet, och ibland resulterar det i att Lisa till slut ger efter och ger henne föremålet. Lisa bestämmer sig för att använda DRA för att hantera detta beteende. Med denna åtgärd ger Lisa förstärkning i form av uppmärksamhet eller lek med en annan sak än den som begärdes varje gång dottern säger ”Okej” i stället för att gråta när hon nekas en sak.

DRO är ganska likadant. Det är ”ett förfarande för att minska problembeteende där förstärkningen är beroende av att problembeteendet inte förekommer under eller vid specifika tidpunkter” (Cooper, Heron, & Heward, 2007). Med DRO skulle du förstärka alla beteenden som inte var det beteende som var målet för förändringen.

Till exempel märker mrs Cuthbert att Anne stirrar ut genom fönstret ofta under lass. Hon bestämmer sig för att införa DRO. Hon ställer in en MotivAider för 5 minuters intervaller. Varje gång MotivAidern surrar tittar hon upp och om Anne utför något annat beteende än att stirra ut genom fönstret ger mrs Cuthbert henne förstärkning. (Det finns två sätt att genomföra DRO, vilket vi kommer att ta upp i ett framtida inlägg.)

DRO är särskilt fördelaktigt eftersom det är allmänt tillämpbart, relativt snabbt och ofta varaktigt och generellt (Mayer, Sulzer-Azaroff, & Wallace, 2014). Du bör dock vara medveten om att du riskerar att förstärka andra oönskade beteenden. Det kan också få dig att fokusera på det ”negativa”, eftersom du alltid letar efter problembeteendet eller frånvaron av problembeteendet (i motsats till ett specifikt önskat beteende, som i DRA.)
DRA och DRO är användbara verktyg att lägga till i din arsenal av verktyg för beteendeförändring. Du kanske undrar varför det är viktigt att beakta skillnaderna mellan DRI, DRA och DRO. Det viktigaste att komma ihåg är att om du använder dessa termer och förstår de möjliga strategierna för förstärkning förbättras ditt genomförande av interventioner och din kommunikation med andra vuxna som genomför dessa interventioner.

Cooper J.O, Heron T.E, Heward W.L. Applied behavior analysis (2nd ed.) Upper Saddle River, NJ: Pearson; 2007

SAM BLANCO, MSED, BCBA

Sam är en ABA-leverantör för elever i åldrarna 3-12 år i NYC. Sam har arbetat inom utbildning i tio år med elever med autismspektrumstörningar och andra utvecklingsförseningar och har utvecklat strategier för att uppnå en mängd akademiska, beteendemässiga och sociala mål. Sam är för närvarande på väg att doktorera i tillämpad beteendeanalys vid Endicott College.