Hur hamnade de där?

Langley blir dock alltmer excentrisk och håller tråkigt på med sin ersättningsteori, en cynisk hypotes som går ut på att ”allt i livet ersätts”: att barn ersätter sina föräldrar och att nya generationer av genier, basebollspelare och kungar ersätter tidigare generationer av genier, basebollspelare och kungar. Langley börjar samla in och spara tidningar så att han kan skapa Collyer’s One Edition for All Time, en kvickrotsartad, allsidig tidning som kommer att sammanfatta alla olika varianter av mänsklig erfarenhet i en enda uppsättning berättelser.

Homer, som talar direkt till oss med en lätt vemodig röst, är en tillräckligt engagerande berättare, och hans redogörelse för sina och Langleys tidigare år kan vara gripande, eftersom han tecknar porträtt av de människor som går in och ut ur deras liv som en förbipasserande parad: den charmerande Mary Elizabeth, som åker iväg för att gå på ett romersk-katolskt junior college, Harold Robileaux, kockens barnbarn och en begåvad kornettspelare, som åker iväg till kriget och aldrig återvänder, och Mr. och Mrs Hoshiyama, ett tyst och flitigt japanskt par som tar hand om Collyers hus tills de arresteras av FBI och skickas till ett interneringsläger i kölvattnet av Pearl Harbor.

Men när familjen Collyer isolerar sig från världen och drar sig tillbaka till sitt monstruöst överfulla hus stannar berättelsen upp och stannar upp. Doctorow lyckas aldrig göra brödernas övergång från mild excentricitet till ren galenskap begriplig för läsaren.

Och även om de två männen börjar utgöra varandras hela värld förblir även deras relation märkligt ogenomskinlig: eftersom Homers blindhet aldrig hindrade hans liv som ung man, känns hans växande beroende av Langley hokey och påhittat, liksom hans respekt för Langleys mer och mer asociala beteende.